Sabah, Borneo, Malaysia

När man kommer till Sabah kommer man normalt till Kota Kinabalu, kallat KK lokalt.

Vi fick ett tips att äta Roti Canai på en liten lokal restaurang driven av inflyttade indier, dessa haken kallas för Mamak, ser inte så mycket ut för världen men har god och BILLIG mat. Roti Canai, som är ett bröd som syns jäsas på övre mittenbilden, äts med olika såser som man helt enkelt doppar brödet i för smak.

I denna delen av världen finns en frukt som ska smaka riktigt gott färsk men stinka något fruktansvärt när den är gammal, Durian heter den och tycks inte riktigt om på hotell och liknande offentliga platser.

KK är en ganska stor stad men har inte så mycket att erbjuda förutom de härliga öarna utanför med god badvänlighet, som tyvärr drar till sig väldigt många besökare, både lokala och turister som oss själva.

Från KK tog vi en buss till Sandakan, andra sidan av Sabah, det tog runt 7 timmar på en riktigt slingrig väg, men bussen var bekväm och det gick till och med att sova lite grann om man kunde hålla sig varm (!).

Från Sandakan tog vi oss ut till ön Lankayan för att njuta av vattnet och vädret, vi tänkte även dyka till en början men tyvärr blev Markus lite förkyld så vi bestämde oss för att skippa dykningen, denna gången... 

Vill man bara njuta av havet, vädret och solen så är detta en perfekt plats, helt otroligt vackert och avslappnande, eller vad tycker ni själva?

Första kvällen fick vi vara med om en äggkläckning av sköldpaddor, vädret höll på att skifta precis som vi gick ut mot stranden men vi klarade oss precis på sekunden tillbaka till restaurangen efter det att alla sköldpaddorna kommit ut i vattnet.

Varje kväll på ön fick vi vara med om stora gröna havssköldpaddor som landsteg ön för att lägga sina ägg. Det var lika otroligt varje gång, men den första kvällen var lite mer speciellt eftersom hon drog sig upp ur havet och började gräva rakt under vår altan! Vi låg där stilla och tysta i närmare TRE TIMMAR och tittade på henne gräva sig djupare och djupare ner, och allt detta såg vi rakt uppifrån genom gliporna mellan plankorna i altanen, vi var så nära att hon sprätte sand på oss ibland.

Tyvärr låg kameran inne i stugan (vi vågade inte röra på oss), men vi fick några bra bilder de andra kvällarna.

Som sagt, en fantastisk plats att bara njuta på med bra utsikt över korallreven.

Eftersom vi inte dök någonting så passade vi i alla fall på att snorkla så mycket som möjligt. Det finns en enorm mängd olika fiskarter runt dessa haven. Vi hittade exempelvis en pipefish, en fisk som är mycket nära besläktad med sjöhästen men har inte den där böjen på svansen utan är helt rak.

En annan dag simmade vi på en leopardmoräna, en riktig bjässe! Den höll bara till inuti sitt egna lilla rev men kunde röra sig runt däri och vi uppskattade att den var runt 1.5 m lång. Som tur är så ser moränor väldigt dåligt, vilket gör det möjligt att komma ganska nära utan att riskera utfall, sen kan man ju alltid zooma lite.

Alla sköldpaddor som landstiger på Lankayan bevakas då de lägger sina ägg och sedan samlas de upp och läggs i dessa gröna burar i sand för att invänta kläckning.

Vill man som besökare på ön se på under antingen äggkläckning eller äggläggning så kan man hänga respektive skylt på sin dörr, då kommer personalen (från Reef Guardian) runt och knackar på hos de som vill se vad som händer oavsett tid på dygnet.

Vi adopterade det boet vi såg grävas den första kvällen, som ni ser på den vänstra bilden. Så nu väntar vi med spänning på kläckningen som vi kommer att få bilder på. 

Efter Lankayan åkte vi ut på en tur som började med en tur till Sepilok orang-utan rehabilitation center.

Där kunde vi se på under en av matningstiderna då det klättrade in 6-7 orangutanger och åt av frukten som serverades. Den första av dem var en stor hona som uppenbarligen hade hög status i gruppen, hon bar även på en bebis som klängde sig fast i hennes päls för glatta livet.

När orangutangerna ätit det de ville ha så är det dags för de andra invånarna i reservatet. Utmed räckena kom långsvansade och kortsvansade makaker på väg mot den överblivna frukten, en helsvart ekorre gjorde entre via en av vajrarna som ledde till matningsplatformarna.

Efter Sepilok tog vi oss in emot floden Kinabatangan där vi skulle tillbringa två nätter och åka ut på några turer med båt. Det första vi såg på vår första båttur var en vild orangutang, som tydligen inte ens var märkt så den har aldrig levt i fångenskap, den syns till vänster här nedan, högst upp i trädet satt den och gömde sig för oss.

Senare på samma tur såg vi även elefanter, vi två tillfällen faktiskt, här längst ner på mitten kan ni se en av Borneos pygméelefanter, som inte är särskilt små faktiskt, äta lite högt gräs en stund och senare la den sig ner och gottade sig i solen. Troligtvis fanns där fler elefanter inne i gräset, men vi såg dem aldrig.

När man åker ut på Kinabatangan får man vara beredd på att det är många båtar som går ut vid samma tid, det är MÅNGA båtar som vill se samma saker! Att vi fick se orangutang och elefanter var fantastiskt, men på vägen tillbaka hittade vi pytonorm och någon svart-gul giftorm i träden. Senare såg, och hörde, vi ett gäng uttrar som varnade varandra för oss.

Vi tog en nattpromenad med en av lokalbefolkningen i skogen bakom vårt boende. Man får vara på sin vakt för blodiglar överallt och gummistövlar är ett definitivt krav i geggan. Vi hittade några insekter, sovande fåglar och flera små gröna trädgrodor.

Tidigt morgonen därpå åkte vi ut på floden igen, denna gången såg vi hur många hornbills som helst, det var samma sort hela tiden, men den är väldigt magnifik att se dels med sitt horn men även till sin storlek.

Vi såg också en mindre örn, en grön kungsfiskare med rött huvud och en stork som satt högst upp på en, till synes, död gren.

Senare tog vi en promenad till genom skogen, som de envisas med att kalla för djungel, till en sjö där det finns såna där spa-fiskar som biter av den döda huden från det man stoppar i vattnet. Vi provade med händer och med fötter, det kittlas och känns rätt obehagligt men är lite roligt samtidigt, särskilt när det är gratis så kan man ju prova på!

Runt floden bor även näsapor, en märklig apa vars huvudsakliga statussymbol i sin grupp är just näsan, den växer med ålder och visar på dominans.

På väg mot Sandakan igen körde vi via Gomantong caves, en plats där man plockar svalbon för att göra soppor och drycker av dessa när deras ungar lärt sig flyga och bona är tömda, till största del i alla fall. En märklig sak att göra kan man tycka, men det är värt löjliga summor pengar till de, huvudsakligen, kineser som eftertraktar bona till maträtter och "medicinska" syften.

I grottorna finns mängder med kackerlackor och såklart fladdermöss, vilket ger en ganska skarp stank av ammoniak från deras avföring som bokstavligen ligger i stora högar! Ett munskydd för att täcka en del av doften åtminstone är ju en bra idé och en nödvändighet för att skydda sig mot parasiterna som finns i luften.

Vi tog bara en natt och en dag till i Sandakan, men vi hann gå en liten shoppingvända och skrota på Sheraton hotellet vi bodde på innan det var dags att sätta sig på en buss 7 timmar igen tillbaka till Kota Kinabalu.

Om man beställer en kaffe to-go på något av ställena utmed vägen så får man drickan i en plastpåse med sugrör, fungerar faktiskt bättre än man kunde tänka sig!

I KK tog vi en tur till ett akvarium som heter The Green Connection, där vi fick se en del reptiler från området och även en hel del fisk i ett riktigt stort akvarium med ett par black-tip reefsharks och en rätt stor stingrocka.

De jobbar framför allt med att göra lokalbefolkningen uppmärksamma på att man ska ta hand om havet och vikten av det. De har även en kampanj, inga hajfenor i soppan...

Solnedgången i KK kan vara väldigt trevlig när det inte regnar som det tyvärr gjorde de flesta kvällar vi var där, men här fick vi åtminstone en riktigt magnifik uppvisning!

Utanför KK finns en marin nationalpark med ett antal öar och fina rev runt omkring. Vi åkte ut en dag för att dyka runt Pulau Gaya där dykcentret låg, men båten tog oss ut till andra öar i parken också. Sikten i vattnet var sämre än på de andra ställena vi varit på, men kom man väl ner mot botten så öppnade det upp sig och man såg längre.

Dessa bilderna kan behöva lite förklaring. Det översta är en cuddlefish, en sorts bläckfisk. Andra bilden är en drakfisk som passade på att visa upp sig för oss när vi simmade förbi. Tredje kortet är en närbild på en anemon.

Återigen kan behövas lite förklaring, dessa sniglarna heter Nudibranch, vilket betyder "nakenlunga". På den övre högra bilden syns snigelns lunga på ryggen likt en blomma. Som ni ser kan de vara allt från svartvita till väldigt färgglada och ganska lätta att hitta när man vet vad man letar efter. 

Erica lyckades få till en riktigt bra bild på en anemonfisk.

The pictures and videos of this blog are property of 2outofoffice.blogspot.com. They are not to be subject of distribution without authorization of its owners.