Noosa till Cairns

Dagen efter vi varit på Fraser Island utforskade vi delar av Noosa nationalpark. Tyvärr var inte vädret på vår sida, men det blev ändå en liten promenad till Tea tree bay. Vi hade ett väldigt trevligt sällskap av ett nederländskt par som vi träffat dagen innan (som vi senare även flydde regnet med till närmsta bar). 

Vågorna på Tea tree bay såg fantastiska ut, långa och långsamma, perfekta för nybörjare. Vi såg även en koala, en av de få som är kvar i denna nationalpark. De har blivit drabbade av sjukdom vilket innebär att de inte kan få några ungar, vilket då gör att de sakta försvinner. 

Sista dagen i Noosa sålde vi våra surfbrädor! Kändes lite märkligt, men vi visste att det inte skulle finnas några fler vågor norrut då barriärrevet börjar strax norr om Noosa. Det blev en cappucino i väntan på mötet med köparen och två "bilbilder", en tillägnad mina bröder och en tillägnad en stolt Mini Cooper ägare på Hisingen. 

De är inte alltid så duktiga att skylta vart man är på väg i det här landet, men minsann är Cairns med på den här skylten! Har tidigare även sett när det stod över 1600 km, det vill säga ungefär lika långt som Sverige.. Det har redan tidigare blivit en del tid på vägarna, men nu fick vi göra extra långa körningar för att hinna upp till Cairns på en vecka och lämna tillbaka bilen.

När vi väl bestämt oss för att köra en bit råkade vi tyvärr ut för en del vägarbeten. De är överallt och man blir lätt ståendes vid en stoppskylt (som någon står och håller i!) eller ett stoppljus (som någon självklart trycker på en knapp för att ändra!) i 10 minuter eller mer. Men med lite tålamod lyckades vi med det också, lärde oss att det fanns mening att stänga av motorn varje gång man blev stoppad i alla fall.

Man ser lite roliga saker ibland när man kör, till exempel såg vi alla de små söta motorcyklarna bak på en husbil och vi hittade även farmors namn på en av vägskyltarna!

Man behöver ju lite raster ibland också. Det är en av den största anledningen till att det händer olyckor i landet och man blir påmind om det (av skyltar) överallt. "Stop, revive, survive". Vi stannade till och köpte varsin kaffe. Satte oss utanför och tittade på omgivningen, det gick lite kor och betade, men jag tittade lite närmre. Är inte det kängurur? Jo det var det! Ganska många också, gråa kängurur. Om man tittar noga på bilden längst ner och på den kängurun som står upprätt, så ser det ut som att den faktiskt har en liten unge (joey på engelska)! Inget vi såg på avstånd förstås. 

På ett av våra andra stopp såg vi även gahlas (de grå och rosa fåglarna) samt "nästan vanlig skata" (som vi kallar det). En fågel som faktiskt är släkt med skatan hemma i Sverige.

Väster om staden Mackay finns en mindre ort som heter Eungella. Den ligger högt upp i bergen och innan man kommer dit passerar man kilometervis med sockerplantage med sockerrör. Målet med att resa upp i bergen var att få se näbbdjur (platypus på engelska). Vi hade läst oss till att de kunde synas här även mitt på dagen, men det är lättast att se dem i gryningen eller i skymningen. Vi tappade lite hoppet när vi mötte några som stått och tittat i över en timme utan att ha sett något. Några sköldpaddor fanns det där i alla fall! 

Vi stod och beundrade den blåa kungsfiskaren, en liten bonus! Men plötsligt berättade några som kollat vid den andra plattformen att de sett ett näbbdjur. Vi smög oss dit (eftersom det är ett väldigt skyggt djur) och minsann, där fick vi se ett näbbdjur! Det simmade troligen efter mat eftersom den kom upp till ytan med jämna mellanrum.  

Vi fick antagligen se några olika eftersom de verkade vara i olika storlek. Men trots att de var i olika storlek var de förvånansvärt små! Vi trodde att de kunde vara upp till nästan en meter men så fel man kan ha, dessa var cirka 30 cm! Fantastiskt söta med sin näbb och bäversvans. 

Visste ni att de lägger sina ägg i en grotta (som de själva grävt ut) i flodbanken, där honan sedan stannar och vakar med äggen på magen tills de kläcks (cirka 50 dagar) utan mat. Detta kan de klara av eftersom deras svans innehåller tillräckligt mycket lagrat fett. 

På vägen tillbaka ner från Eungella och mötet med näbbdjuren och ett trevligt tyskt par som gav oss lite tips på vägen (de körde åt andra hållet mot vad vi gjorde), stannade vi till vid "Sky Window", en platå med enorm utsikt över det hållet vi kört för att nå byn i bergen.

Ett tips vi fick från paret i Eungella var Paronella Park som byggdes av en lite eccentrisk spanjor som ville ha ett slott i djungeln och hittade denna platsen då han åkte till Australien för att arbeta. Han blev stormförälskad i Mena Creek, ån som rinner förbi, och speciellt i vattenfallet som syns ifrån bakgården.

Under tiden som han byggde sitt slott (byggt för hand och till stor del av hans egna händer) glömde han visst bort, i all sin iver, att hålla kontakten med sin trolovade som var kvar i Spanien. Efter 8 år (!!) reste han tillbaka för att ta med henne till slottet han byggt, men hon trodde han gått bort och därför gift sig med en annan man. Han frågade då istället den yngre systern som accepterade och flyttade med honom till Mena Creek och drev där restaurang, festsal och café.

Paronella Park hade elektricitet långt före de andra boende i närheten eftersom den innovative spanjoren installerade ett vattenkraftverk i vattenfallet intill. 

Uppe på The Atherton Tablelands, strax sydväst om Cairns, finns en väg som går i en cirkel och som tar dig till tre väldigt vackra vattenfall. Miilla miilla waterfall cicuit kallas vägen och det största fallet heter just Miilla miilla falls, uppe till höger på bilden nedan syns det. Vid just det fallet såg vi en trädkänguru som satt på en av parkbänkarna och tvättade sig för att sedan somna sittandes på samma bänk, den syns längst ner till vänster.

Erica var inte helt till freds med höjden på Elinjaa falls som vi står vid här, men vackert är det!

Australien är ju som bekant ett stort land, men det är svårt att få perspektiv bara genom att säga avstånden, vi hittade en karta där man placerat Europa inuti Australien och det är ju rätt så mycket plats över som ni kan se.

På östkustens norra halva finns en märklig fågel, cassowaryn, som är släkt med emun  men tydligen betydligt mer aggressiv om man stöter den. Tyvärr så såg vi aldrig mer än varningsskyltarna för dem, sök efter bilder på dem, de är högst annorlunda!

Fortfarande på Tablelands så letade vi upp ett träd som kallas Cathedral Fig Tree, eftersom dess bas är 43 meter i diameter! Det är ju egentligen inte trädet som är så stort utan dess parasit som växer utanpå trädet, men det är såklart ändå väldigt imponerande att se.

Ett bad uppe på höglandet i sjön Eacham var helt klart värt att ta sig tid för, klart och fint vatten och man kände sig riktigt ren när det var dags att åka vidare. Vilket var bra eftersom vi skulle gratiscampa på kvällen (det vill säga inga duschar)!

Vi åkte och tog en titt på ytterligare ett "Fig Tree" på höglandet, denna gången Curtain Fig Tree, eftersom det hänger som en gardin i en ganska så rak linje. Här nedan kan ni se hur det troligtvis skapats, och ja, man kan faktiskt se resterna av det fallna trädet mot det fortfarande stående.

Sugna på att se lite fler näbbdjur så tog vi ett stopp på ett mer välkänt näbbdjursskådnings ställe i Yungaburra, denna gången hade vi dock ingen tur. Här finns det till och med bänkar att sitta på och små hål att titta igenom för att synas minimalt och för att kanske få större chanser att se de små söta ank-bävrarna.

Det odlas enorma mängder mango i Queensland och på vissa platser gör man vin av dem också. Det visade sig inte alls vara några söt-slibbiga viner som man kan tänka sig utan mer som regelrätta vita viner, men med en väldigt annorlunda smak. Vi tog en liten provning av deras sorter och köpte med oss en flaska bubbel innan vi begav oss vidare till Mareeba wetlands, ett våtmarksområde i närheten.

På väg in mot Mareeba wetlands körde vi förbi flera större termitbon, och inne i receptionen så sköter de om en typ av fink som man vill bevara som någorlunda renrasig då den annars troligtvis skulle blandas ut med alla andra sorters finkar i närheten. Just denna fink (Gouldian finch eller Gouldsamadin på svenska) är utrotningshotad.

Medan vi satt och väntade på vår guide som skulle ta oss ut på en sjö i båt, hörde vi ett ljud utanför restaurangen, det lät som en gris ungefär. Erica gick och tittade ut genom den öppna dörren men möttes inte av ett tryne utan av en näbb och två stora ögon i ungefär samma höjd som henne själv! Det var två emus som vandrat in precis utanför dörren och tog en vända och gick sedan därifrån. Vi hann i alla fall få några bra bilder på dem innan de försvann.

Vi fick vänta ganska länge på vår guide som tydligen var ute med några andra gäster vid ett vattenfall och badade, men vi höll oss sysselsatta med en kikare som stod på ett stativ och beundrade de söta svalorna som flög omkring inne på restaurangen (nere till höger).

Till slut så kom guiden och vi åkte ut på en väldigt tyst och stilla tur i båten som hade elmotor, bra val! Han visade oss bland annat den vita blomman här nedanför som viker ihop sig då den dränks i vatten och vecklar ut sig perfekt när den kommer upp till ytan igen, utan att bli blöt inuti.

Restaurangen och guidebolaget kallades Jabiru-tours tror jag det var och Jabiru är en ovanlig sorts stork som kan synas här ibland. Vi frågade om guiden sett någon på sistone och han tänkte lite, sen pekade han ut i vattnet och där stod en!

Jabiru storken (svenska namnet är svarthalsad stork) har en blå nacke och helröda ben, och denna var nog runt 1,5 meter i höjd. Ta en titt på bilden nere till höger där den flyger, så skarpa linjer av svart och vitt på undersidan av sina vingar.

På väg ner från höglandet och emot Cairns stannade vi till på en utsiktspunkt (ja, de finns precis överallt, men är värda att stanna till vid för det mesta) där vi såg ut emot Cairns North, en egen ort, norr om Cairns. Tittade man långt söderut så såg vi även delar av Cairns.

Det märkligaste här var hur molnen formade sig, som ett mönster i en matta eller liknande, sick-sack över stora delar av himlen, det syns på bilden nere till höger.

Härifrån är det bara en dag kvar tills vi skulle lämna tillbaka vår campervan som varit vårt hem den senaste månaden och tagit oss hela vägen från Sydney till Cairns, ca 2600km.

The pictures and videos of this blog are property of 2outofoffice.blogspot.com. They are not to be subject of distribution without authorization of its owners.

Fraser Island

Morgonen började tidigt med en busstur på nästan två timmar vilket innebar att vi fick se kängurur (äntligen!), den gråa varianten som finns på östkusten av Australien. De är betydligt större än wallabies, som också är mörkare i pälsen än kängurur.

Turen gick till Rainbow beach, där den fyrhjulsdrivna bussen tog oss över via färjan till Fraser Island. Som ni ser är det en stark rekommendation till att inte köra något annat än fyrhjulsdrivet. Om man inte kör motorcykel förstås, vilket faktiskt också är möjligt (insåg vi dock lite försent..)

Det finns precis som man tänker sig otroligt mycket sand på Fraser Island, stränderna är till synes oändliga. Eftersom stränderna är det enda på ön som är någorlunda plana, så är det också här man har förlagt huvudvägen, som sträcker sig runt ön med undantag för vissa delar och är oåtkomlig vissa tider på dygnet när tidvattnet tagit över. Då får man köra in på ”high tide” vägarna en bit in, som inte är lika släta och snabba som stränderna, men tar en dit man ska.

De vackra stränderna kan man dessvärre endast njuta av från just stranden, vattnet skall man inte ens fundera på att ta sig i delvis på grund av strömmar, men också annat gott och blandat som kan få syn på dig.

Bussen är verkligen byggd för ändamålet, rejäl och hög frigång. Det var skumpigt emellanåt och det kändes ibland som att man åkte en riktigt lång berg-och-dalbana med riktigt schysst utsikt och en guide som bidrog med intressant information om vadhelst vi körde förbi.

På Fraser Island finns Australiens ”renaste” dingos, de har alltså inte blandats upp med våra vanliga hundar utan har de renaste generna i landet. Vi hade turen att se denna dingon när den följde högvattenmärket på jakt efter något att äta, det var väl ungefär lunchdags, eller åtminstone dags för en förmiddagsfika. Det finns dessvärre inte så många dingos kvar på Fraser Island, ca 200 plus fjolårets valpar så vitt man vet om. Anledningen till det är som vanligt människan. Tydligen så dödades ett barn år 2000 av en grupp dingos och efter det så verkade det vara fri jakt på dem. Numera finns det skyltar överallt om att det finns vilda dingos i området och att man skall hålla god uppsikt över sina barn då de kan ses som byte.

Vid lunchen så rörde sig och prasslade precis bredvid stigen vi gick vid, där gick en leguan som var runt en meter lång. Tydligen så heter de Guannas här i Australien, medan amerikanerna kallar dem för Iguannas, märkligt när det är samma språk, det finns kanske en logisk förklaring såsom någon genetisk skillnad eller så? Kommentera gärna om ni vet!

De inre delarna av ön är fulla av skog, riktigt gammal skog också eftersom flera träd mäter några meter i basen. Trädet med skylten nere till vänster är 222 cm i basen enligt skylten, och då är det endast hälften så tjockt som det största trädet på ön!

Det finns gott om eukaluptus på Fraser och tydligen så fanns här även för länge sedan gott om koalor i träden. Men de dog ut och valdes att inte planteras in igen då de ju inte fanns här när engelsmännen kom hit och koloniserade.

Den mest kända sjön på Fraser Island heter Lake McKenzie och brukar vara helt blå med väldigt klart vatten. Det var den inte när vi var där. Anledningen var att det hade regnat väldigt mycket de senaste veckorna så att vattennivån var ovanligt hög. Eftersom det inte är en vanlig sjö med inlopp och utlopp påverkar regnet denna sjö väldigt mycket. Färgen var ganska fin ändå, men förvånande när man väntat sig en blå sjö! Men det var klart vatten i alla fall och en väldigt behaglig temperatur.

Det finns en del fiskar som lever i vattnet, men ingenting som är giftigt eller dödligt. Vilket gör denna sjö lämplig att simma i! Annars brukar det kunna finnas både det ena och det andra att se upp för i vattnet, allt från hajar till små brännmaneter.

En bit på resan med bussen åkte vi framme hos chauffören. Detta hade man velat testa på själv! Kanske allra helst med motorcykel (lite lättare att få loss än en bil om inte annat). Hörde talas om att det kostade 1500 dollar (!) att få ut en bärgare på ön.

Det finns en annorlunda regnskog som vi tog en promenad igenom. Där rinner den 'osynliga floden' som nästan syns på nedre bilden till höger. Det är väldigt klart och drickbart vatten. Anledningen till detta är att regnvattnet renas genom metervis med sand innan det når floden vilket också gör att vatennivån är alltid samma.

Vi kom förbi ett av de större träden på ön som var så högt att man inte ens ser kronan! Kom ihåg att alla träd växer enbart i sand och ändå kan de bli såhär stora.

The pictures and videos of this blog are property of 2outofoffice.blogspot.com. They are not to be subject of distribution without authorization of its owners.

Sydney till Noosa

Nästa del av resan hade vi bestämt oss för att göra med en campervan, alltså en skåpbil inredd som husbil. Det blev en Toyota Hi-Ace med högt tak, kanon så man kan stå upp i bilen när man behöver. Där fanns till och med ett litet kök med gasplattor, mikro och en vask.

Resan började över Sydney harbour bridge, som tydligen inte är avgiftsbelagd norrut, så den avgiften slapp vi åtminstone (efter ett antal andra outförsedda utgifter...) !

Vi tog oss till Manly, strax norr om Sydney för att leta upp ett par surfingbrädor att vidareutvecklas på under vår resa norrut med ett oändligt antal bra surfstränder. Där hittade vi två brädor (Aussie-made) vi fastnade för, något små för vår erfarenhet, men det blev en kompromiss för att kunna ta med sig dem på resan vidare till Asien.

Inte så långt vidare norrut till Newcastle, ett stort kolindustrisamhälle, där vi stannade ett par nätter på en camping med direkt anslutning till stranden, perfekt för att kunna ta brädan från bussen och gå ut för att surfa närhelst man känner för det. Dessvärre var där inga vågor alls de dagarna, så vi ägnade dagarna åt att laga lite god mat, ta det lugnt och ta en båt in till Newcastle från andra sidan floden där campingen vi bodde låg. Väl i stan letade vi upp en pub som vi hört skulle brygga sitt eget öl, vilket tyvärr visade sig inte vara sant sedan flera år men namnet, The Brewery, passade visst bra ändå tyckte någon. Det blev i alla fall något att dricka och sedan en båt tillbaka till vår sida floden igen.

Upp vidare norrut till nästa camping, North Haven denna gången, där stannade vi några nätter och fick faktiskt smaka på lite surf med de nya brädorna. Det visade sig såklart vara riktigt svårt, men det visste vi ju om eftersom vi tog ett jättekliv i sortens bräda sedan surfskolan i Mexiko. Men det är ju bara att öva så ska det väl gå, man kan i alla fall stå med brädan och se rätt så fräck ut! =)

Precis som på campingar hemma så finns det gott om fåglar, vissa är nästan som hemma med vissa skillnader, som dessa skatorna, svarta och vita precis som svenska men en helt annan täckning och egentligen så ser de väl mer ut som en kråka i kroppen än en skata? Australian Magpies heter de i alla fall, vilket översätts till 'Australskata'.

Sedan en duva som har en tofs på huvudet och ett väldigt annorlunda ljud för sig, den heter tofsduva (!) och finns i princip överallt här.

En liten falkliknande fågel i varierade grå nyanser ser man också överallt, denna heter Noisy Miner.

I Australien verkar man inte ha förstått att ost faktiskt tillverkas i block och behövs därför skäras, nej här kan man tro att ALLA köper färdigskuret, åtminstone om man ser till hur svårt det är att hitta en osthyvel. Jag vet inte hur många mataffärer och andra butiker vi letat och frågat i, men till slut så hittade vi en, och till råga på det så var den riktigt billig också! Kanske beror på att ingen vet hur den används... ;)

Innan vi kom till Sydney hade vi besökt en vingård och köpt lite vin, som vi väntat på bra tillfällen att dricka och i nästa stad, Coffs Harbour, passade vi på att testa ett Pinot Gris dessertvin. Det smakade bra vid provningen i sin ensamhet, men tillsammans med en bit cheese-cake så blev det en helt annan sak, fantastiskt gott!

Den lilla papegojan här på bilden är också en söt ljudlig fågel som man stöter på nästan överallt, den heter Rainbow Lorikeet, regnbågslorikit, och är faktiskt ganska nyfiken och social av sig.

Nästa fågel på bilderna är en som vi kommit att kalla för "Plopp-plopp" och anledningen är just dessa fåglarna på bilderna. När vi först såg dem så låg en av dem ner och det hela såg väldigt konstigt ut, sen gick vi iväg och kom tillbaka förbi dem igen och då reste den på sig försiktigt varpå två kycklingar ploppade ut en i taget från under mamman. Den heter egentligen Plover.

På en strand vi kom förbi stod en pumpflaska med solkräm, texten på den lyder ungefär "ta en klick och skydda dig mot solen, detta är en slumpartad vänlighetsgest", värt att uppmärksammas!

Utanför Coffs Harbour finns något de kallar "Sky pier", eller"Sealy Lookout" egentligen, en utsiktspunkt där man ser hela staden och bukterna runt omkring, en riktigt häftig vy. Vägen dit är lite spännande också...

I staden finns också en nöjespark som heter "The Big Banana", gissa vad som välkomnar deras gäster vid porten?

I Lennox Head hade vi bättre tur med vågorna, vettig storlek och en riktigt stor strand så man kunde välja sin plats gentemot de andra surfarna. Här syns också flaggorna som man bör hålla sig inom när man badar (och utanför när man surfar).

Stjärnhimmeln här på södra halvklotet känns helt annorlunda, man känner inte igen så många stjärnbilder och det upplevs som att man ser betydligt fler stjärnor härifrån än hemma. Speciellt vintergatan syns tydligare härifrån.

Vi tog en promenad ner till stranden en sen kväll och månen lös upp som om det vore dag nästan.

Fortfarande i Lennox Head, där vi troligtvis hade bästa förhållandena hittills, Markus kämpar febrilt att komma upp på sin O'Donnell 6,10" bräda och lyckas emellanåt att stå upp en stund.

I Byron Bay finns en fyr på en klippa som heter Cape Byron, härifrån syns vita vida stränder så långt man kan se och har man tur kan man även se valar, delfiner, sköldpaddor och stingrockor.

Vi stötte på en av de frivilligarbetande som stod med sin kikare och tittade på en Wallaby som till synes kommit lite vilse, han stod och betade på en väldigt brant klippa precis utanför fyren. Mannen lånade oss gärna kikaren för att se närmre, roligt!

Vi kunde även se ett par sköldpaddor i havet utanför och något annat som rörde sig i vattnet som kikare-mannen trodde var en stingrocka av något slag, men vi hittade den inte riktigt med kikaren tyvärr, men vi bestämde oss där och då för att vi sett en stingrocka, så det så!

En rolig funktion vi hittade runt fyren var ett par stativ som man kunde skruva fast sin kamera på och ta sina kort, precis som ett vanligt stativ, med skillanden att detta står där det står. Vi testade såklart med fyren och stränderna i bakgrunden. Det sparar säkert de frivilligarbetande en hel del frågor om de kan ta en bild på folk, smart.

I Byron Bay finns även två öl-bryggerier varav det ena skulle ha en restaurang som vi tänkte prova till lunch dagen vi passerade (och kanske köpa med några drycker för kvällen att prova). Det visade sig dessvärre att just den veckan hade det bestämts att måndagar skulle vara stängt, gissa vilken dag vi var där? En av de som jobbade där kom ut och vi frågade hur det låg till "apparently we're closed on mondays'" svarade han och sa att han fått veta det tidigare samma morgon bara, maximal otur för oss, lite otur för dem också som förlorade en kund.

Vi hittade en av deras öl på lokala butiken, så det måste ju provas. Sedan letade vi även upp det andra bryggeriet, som låg mitt ute i ett industriområde, till skillnad från det förra som låg i ett bostadsområde... Det andra bryggeriet var öppet och hade väldigt trevlig personal, men sålde endast i lådor, alltså 24 flaskor. Det är lite väl mycket så även detta fick köpas från lokala butiken som ändå hade alla deras brygder faktiskt. Här hittade vi den öl som vi troligtvis hittills tyckt bäst om, Stone & Wood, Pacific Ale, kan ni få tag på den där hemma så är det bara att köpa, riktigt god!!!

Vi valde att stanna några nätter i Kingscliff, men tyvärr hade de ingen strand som var bevakad den här tiden på året eftersom skollovet precis tagit slut plus att de faktiskt hade stationära varningsskyltar för haj (!). Därför åkte vi istället en liten bit norrut till Coolangatta för att (försöka) surfa. Blev en riktig kaffe (inte Néscafé..) för att samtidigt kolla in vågorna!

Innan stranden hann vi även med att besöka "Memorial walk" vid Point Danger, till minne av alla skepp som sänkts eller skadats i olika krig genom åren.

Från Coolangattas strand ser man Surfers Paradise på andra sidan bukten.  

För att hinna se Surfers Paradise tog vi en kvällskörning igenom (fullt tillräckligt enligt oss) och avslutade kvällen på RSL klubben i Currumbin. RSL klubbar finns överallt i Australien och är en krigsveteranklubb som har restaurang, pub och spelautomater. Plus att man behöver inte vara medlem eller ens bo i Australien för att besöka dem, trevligt!

Vidare norrut mot Sunshine coast passerade vi Brisbane. Vi hade tidigare blivit informerade om att det finns vägtullar där som kan kosta väldigt mycket pengar till bolaget vi hyr bilen av, om man inte betalar vägtullen förstås. Efter lite undersökning insåg vi att man kan åka andra vägar för att undvika dessa tullar, vilket ledde oss rakt genom centrum! Vilket självklart var ännu trevligare för oss eftersom vi fick se lite av Brisbane.

Körde även en liten bit på Steve Irwins väg, som förstås bytte namn från Old Bruce Highway till just detta för några år sedan.

I hopp om att få en kaffe (!) och lite solstrålar efter en dag i bilen (och på informationscentret för att bestämma samt boka en tur till Fraser Island) åkte vi till norra delarna av Caloundra. Tyvärr var caféet vi tipsades om stängt men solen och stranden hittade vi! Det fanns både söt- och saltvatten då det var en flodmynning precis vid denna plats. Ganska modigt att surfa här (inte vi..) då det oftast finns mycket fisk vilket också innebär många hajar!

Så här mysigt kan man ha i en husbil i Australien! Rakt ovanför oss fanns det två pungråttor som kalasade på bär (eller något liknande) från palmerna. Lite mörkt och de rörde sig en del så ursäkta den suddiga bilden.

När vi promenerade in till Marochydore från Mooloolaba passerade vi flera minnesplatser ifrån kriget, vilket är väldigt vanligt här, men här fanns det även en som stack ut från mängden. Här hedrade de alla de hundar som tjänat i krigen genom åren. Det fanns till och med en liten kran med tillhörande vattenskål nedanför!

Eftersom vi insåg att surfbrädorna vi köpt tyvärr inte riktigt kommer att passa för svenska förhållande beslutade vi oss för att sälja dem. Försökte vårt bästa med att sätta upp lappar vid surfklubbar (samma som RSL klubbarna men för livräddarna istället) där många surfare och potentiella köpare kan finnas. Vi fick även tipset om en sida där man kan lägga upp annonser gratis, www.gumtree.com.au. Ett tips till er som vill köpa brädor (eller något helt annat) när ni är i Australien! Vi hade definitivt använt detta om vi hade vetat om det tidigare.

Vi har hört talas om det och sett det på andra ställen i landet, men bilden längst uppe till höger förklarar vad de kallar sina flip-flops här...

En väldigt vanlig syn på vägarna i Australien! Hemma brukar det tillkomma ett körfält för omkörning/det blir dubbla körbanor tills den tillkommande körbanan avslutas. Här kommer det till ett körfält medan det andra, redan befintliga körfältet, avslutas. Vilket innebär att den långsammare trafiken måste vävas in i den övriga trafiken, som inte vill något annat än att köra om... Konstigt nog har vi inte sett några olycker än!

Kolla in namnet på Holden-bilen (Australiens version på Opel...), Statesman! =)

En av de mysigare campingplatserna hittade vi i Noosa. Där bodde vi på Lorikeet drive och började vårt tredagarsbesök med en glass! Vi fick även besök, dagligen, av en 'nästan vanlig anka' som nog egentligen ville se insidan av vår bil, men inte riktigt vågade.

The pictures and videos of this blog are property of 2outofoffice.blogspot.com. They are not to be subject of distribution without authorization of its owners.