Efter
båtfärden till Manado från Bunaken tog vi oss vidare österut på
Sulawesis norra ände, mot naturreservatet Tangkoko, känt för de
apor och många unika fåglar som bor där. Vi kom fram på
eftermiddagen och bestämde oss för att ta en längre tur i parken
dagen därpå, som startade vid 6 på morgonen och varade ungefär 6
timmar.
Något
av det första vi stötte på under turen var en vit örn som satt
och tjöt i ett träd, de två nedre bilderna till vänster. Fågeln
till höger är en av de sju sorters kungsfiskare som lever i
Tangkoko, denna var nästan helt och hållet röd i fjädrar, näbb
och ben. Erica hittade den utan guidens hjälp (!)
Ett
annat märkligt djur som lever i denna parken är cuscusen, ett
trädlevande djur som liknar mest en sengångare och som har en pung
till sina barn, alltså ett pungdjur och därför besläktad med till
exempel kängurur. Vi såg en på väldigt långt avstånd (då de
lever högst uppe i trädtopparna) och fick ingen vidare bild på
den. Men om ni letar noga i allt det gröna i bilden uppe till
vänster så kan man urskilja något som kan vara en nos, ni kan i
alla fall se en mörkare figur bland alla löven.
Ett av
de stora fikusträden som vi kom förbi var helt ihåligt och man
kunde gå in i det, väl inne såg man nästan hela vägen upp till
kronan av trädet!
Stränderna
utanför Batu Putih (som orten heter där vi bodde i närheten till
parken) är helt svarta eftersom det finns gott om vulkaner i
närheten. De är även perfekta äggläggningsplatser för
sköldpaddor. Tack vare parken och deras initiativ så har några
äggkläckningsbås byggts, där sköldpaddorna tas om hand tills de
är stora nog för att släppas ut i havet igen. Där såg vi allt
från nästan nykläckta små sköldpaddor till cirka 25 cm stora.
En av de
olika aporna som finns i denna parken är den svarta
Sulawesi-makaken, en väldigt speciell apa då den saknar svans, har
en hjärtformad och barhudad rumpa samt en tuppkam till frisyr!
Utöver hela Sulawesi finns det bara ett par tusen och de finns ingen
annan stans på hela jorden, därför finns det ett par projekt igång
för att bevara denna unika apa.
Vi
stötte på en mindre grupp på kanske 15 apor och de brydde sig inte
nämnvärt om oss, vissa av dem tittade på oss intresserat medan de
andra fortsatte göra vad de gjorde innan, klia sig, putsa sin
kompis, jaga varandra i träden eller bara sitta och se fundersam ut,
för det gör de hela tiden.
Efter
att vi lämnat Tangkoko träffade vi ett annat par, från
Nederländerna, som jobbade för ett annat bevaringsprojekt för
aporna, ta gärna en titt på 'Selamatkan yaki' och gilla deras facebook-sida för att stödja deras sak.
Ett av
de största problemen är att lokalbefolkningen faktiskt äter dessa
makakerna till festmåltider och det finns mängder med fällor och
snaror i parken, något som deras projekt arbetar för att ta bort
därifrån samtidigt som de jobbar för att öka medvetenheten hos
befolkningen att de måste ändra sin syn på bland annat dessa apor.
Även på
boendet vi hade i Batu Putih fanns där djur att se, i några av de
bambuträden som växte bredvid vår stuga bodde visst ett par
ugglor, dvärgugglor för att vara mer precis. De var kanske 20 cm
långa och satt djupt ihopkurade inne bland de täta löven, ni kan
se dem på bilden uppe till vänster.
Erica
tyckte hon såg något konstigt som föll från ett träd när vi
satt och spelade lite kort, efter noga stirrande såg vi snart att
det var en liten orm, smal som ett sugrör och kanske 30 cm lång.
Den ställde sig upp likt en kobra, med mer än halva sin kroppslängd
upp i luften och det var då vi såg den. Det visade sig vara en
Dendrelaphis Caudolinaetus Terrificus (även kallad Batu Putih orm),
som inte ovanlig här på norra Sulawesi, men finns heller ingen
annanstans.
Myggan
som syns på bilden här ser kanske inte så mycket ut för er
läsare, det ser ut som en vanlig mygga. Om vi skulle hålla en
tändsticksask bredvid den dock så skulle vi bli förvånade, den är
nämligen omkring 2 cm lång i kroppen, alltså ungefär dubbelt så
stor som våra vanliga myggor! Jag blev lite rädd när jag såg den,
tänkte att 'den jäklen tar antagligen hela köttstycken!' Vi
frågade våra värdar och de försäkrade att de inte alls
attackerar människor, de sa dock inte vad de äter och vi frågade
inte vidare...
När vi
kom tillbaka från den långa morgonturen däckade vi bägge tvärt
efter lunchen, eftermiddagen hade vi planerat in en tur till i parken
för att se några av de nattaktiva djuren.
På väg
ut i parken och i väntan på skymningen så lyckades vi få bättre
sikt på en av de annorlunda fåglarna häromkring, hornbill, den
finns visserligen på fler öar i närheten men den är ändå
väldigt praktfull med sitt horn på huvudet och all färg på hakan.
Det är en riktigt stor fågel också, vi förväntade oss kanske i
storleken av en tucan, då de är besläktade, men hornbillen är
betydligt större.
Kvällsturen
vi gick ut på kallas för 'Tarsier tour', så huvudanledningen till
turen är såklart att se just tarsiern, världens minsta primat!
I ett
'hole tree', som de kallar det, eller ett fikusträd som det heter på
riktigt, hittade vi denna familjen på sju pyttesmå tarsierapor. De
hade precis vaknat och höll på att piggna till medan vi stod och
bara tittade på dem, de tittade såklart tillbaka på oss med sina
enorma ögon. I ett av hålen i trädet satt en apa som var mindre än
de andra, tydligen så var det ett nytt tillskott i familjen!
Skillnaden huvudsakligen var den yngre apans tjocklek, den var i
princip lika lång som resten men mycket smalare och inte lika tjock
päls. Storleken på dessa fullvuxna tarsier är ungefär som en
knytnäve och deras favoritmat är gräshoppor, som faktiskt nästan
är lika stora som de själva!
Efter
att vi tittat på dem en bra stund och tagit många bilder utan att
de protesterat så hade de vaknat till på riktigt och hoppade iväg
bland träden för att jaga. De rör sig betydligt fortare och längre
än man kan tro till en början, de hoppar mellan träd på ett par
meters avstånd och de gör det från helt stillastående och bara
flyger iväg.
På väg
tillbaka till byn så kommer vi på att vi hört talas om några
tarantelspindlar som bor här, helt svarta och vi frågar vår guide
om han kan försöka hitta en åt oss. Vi går en ganska bra bit med
våra pannlampor och ficklampor tills han ber oss att stänga av dem
och följa efter honom utmed vägen en bit. Han tänder sin ficklampa
och lyser på trädstammarna för att hitta den och plötstligt så
sitter där en riktigt stor svart tarantel på ett träd, helt stilla
och inväntar sitt byte. I sin helhelt är spindeln ungefär så stor
som en storlek 10 hand med utsträckta fingrar.
Batu
Putih by är faktiskt betydligt större än vi trodde när vi var
där, ungefär 5000 invånare. Men det är klart, bor man så många
i varje hus och hydda som de gör här, så kan man nog klämma in
ganska mycket folk på den ytan.
Stranden
är som sagt helt svart, men inte riktigt sand, utan mer som små
stenar. På stranden står det mängder med båtar för reparationer
eller bara upplagda och i vattnet ligger där oändligt många
fiskebåtar som redan kommit tillbaka efter morgonens fångst. Fisk
av olika slag, kanske inte så svårt att gissa, är basfödan
tillsammans med ris här.
Vill man
ta sig till Tangkoko och då övernatta i Batu Putih finns här några
homestay i byn och nära till parken att välja på. Internet ger
inte så mycket, men man kan hitta Mama Roos åtminstone, ett ställe
som Selamatkan yaki folket tydligen använder då de är där. Maten
där ska tydligen vara riktigt bra, boendet är väldigt enkelt men
funktionellt så som troligtvis alla boenden i närheten är.
Vi
själva bodde på Tangkoko Lodge, huvudsakligen för att vårt boende
på Bunaken hade kontakt med dem och föreslog att det kunde vara ett
bra ställe, så vi testade. Det var också ett enkelt boende, med
fläkt på rummet åtmistone, riktig toalett och en dusch med
kallvatten. Maten varierade från bra till lite mindre bra,
troligtvis huvudsakligen för att vi började bli sjukt trötta på
fisk (hela med ben..) varje dag.
Här kan
ni se skyltarna från de ställena vi kommit förbi i alla fall.
Många
djur och intryck senare så bestämde vi med vår värd att åka på
en två dagars tur till Tomohon highlands, ett område strax söder
om Manado uppe i bergen med svalare klimat.
Utmed
vägen stannde vi till vid en utsiktsplats där vi kunde se Mt
Tangkoko och Mt Duasudara, som bägge ingår i Tangkoko nature
reserve.
Första
stoppet på turen blev vid warugorna i Cagar budaya, en waruga är en
grav där kroppen placeras i fosterställning och i samma waruga
placeras flera människor från samma familj, antalet kroppar kan
läsas i en urristning som syns uppe till höger.
Speciellt
med just denna platsen är att här ligger människor från alla
möjliga ursprung och religioner; spanjorer, japaner, indonesier,
muslimer och kristna. På en waruga såg vi en märklig symbol, en
människa med horn på huvudet och tydligen var det en person som
kunde till exempel spå händer, något som ansågs positivt men
kunde såklart även vara negativt för personen i fråga.
Vi åkte
vidare till en plats där vulkanaktiviteten blev väldigt uppenbar,
marken var gul och brun av svavel m.m och luften stank som ruttna ägg.
En kort
stund bland de stinkande gaserna, sen åkte vi en lika kort stund
till ner till sjön Linow, som kallas 'Changing colors lake'. Den
skiftar nämligen färg dramatiskt när ljuset förändras. Vi hade
lite otur, för det var molnigt hela dagen vi var ute så sjön var
grön hela tiden, men en väldigt vacker smaragdgrön färg över en
hel sjö är ju inte helt vanligt det heller. Vi stannade till vid
den lilla kiosken vid sjön och delade en tallrik med Pisang Goreng
(stekta bananer) och drack varsin kaffe. Under tiden vi satt där och
mumsade regnade det, så sjön förblev grön.
Vi
tycker om att försöka äta mer som lokalbefolkningen (om än med
vissa regler om renlighet, varm mat osv...) så vi letade upp en
enkel Warung (billig restaurang som vi pratat om i tidigare inlägg)
och åt några riktigt goda Mie Goreng, stekta nudlar med grönsaker.
Warungen
vi satt på låg visst i en by som heter Kawangkoan, en by känd för
sin jordnötsodling.
Vi åt
upp och åkte förbi ett litet gatustånd där vi köpte jordnötter
för nästan ingenting alls för ett kilo röda och vita, fantastiskt
goda när de är färska!
Turen vi
åkte på var som sagt en tvådagars tur, boendet, som inte ingick
men föreslogs, hette Onong's Palace och bestod av ett antal
ensamstående hyddor med egen balkong uppe i skogen samt en
restaurang. Vår hydda var väldigt mysig och vi sov riktigt gott med
ett riktigt täcke om natten, det var ett tag sedan nu. Vi ville bara
ta det lugnt några dagar, samt att Markus började känna sig lite
krasslig, så vi stannade fyra nätter hos Onong's för att riktigt
vila upp oss.
En natt
fick vi dock besök av en fladdermus inne i vår hydda, eftersom
taket och väggarna inte sitter ihop utan där finns en lite glipa
mellan dem. Efter en stund så lyckades vi få ut vår lilla besökare
genom dörren och han var nog gladare än vi med tanke på hur
vettskrämd han verkade bland gardiner och grejer.
Andra
turdagens morgon åkte vi till marknaden i Tomohon, där man kan
hitta lite allt möjligt.
Det
första guiden tog oss in till var dock köttmarknaden, där han
tyvärr visade oss råtta, fladdermus, pytonorm och hund. Åker man
dit en lördag, den stora marknadsdagen, så finns här tydligen
betydligt större sortiment såsom cuscus, som är utrotningshotad
just på grund av att människorna här jagar och äter dem, vilket
de vet om men ignorerar. Erica frågade vår guide om detta och
svaret vi fick var ”det är ju gott”. Hur kan man ändra detta
tankesätt hos en hel befolkning..?
Vi tog
en runda bland kryddor, grönsaker och frukter istället och kände
oss mycket bättre till mods. Sedan bestämde vi oss för att köpa
lite frukt till de dagarna vi skulle bo på Onong's. En stor papaya,
två ananaser, en grön taggig frukt som vi glömt namnet på och
några snakeskin frukter kostade oss kanske 20 kronor.
På
norra Sulawesi finns det 14 aktiva vulkaner, vi åkte och tittade på
en av dem från behörigt avstånd. Just denna hade utbrott för sju
månader sedan, utan att förstöra några människoliv, men täckte
hela området i aska som då visserligen förstörde en hel del
egendom.
Den är
lite annorlunda då kratern inte alls är på toppen av berget utan
vid foten av en av topparna, kolla på bilden högst upp i mitten och
följ molnet rakt ner, där finns kratern.
Platsen
vi stod på för denna vyn är också en vulkan, men en inaktiv
sådan. Mitt framför oss såg vi kratern av den inaktiva vi stod på
och längre bort den rykande aktiva.
I de
andra väderstrecken kunde vi även se Bunaken och dess närliggande
öar, Tangkoko och Duasudara och en liten bit av Manado skymtades
över några berg. Vi hade riktig tur med vädret och kunde alltså
se flera mil åt vardera håll.
Vi
besökte även ett Buddhisttempel på vår guidade tur, ett av de få
här på Sulawesi då Buddhismen är en väldigt liten minoritet,
huvudbesökarna vid templet är vanligtvis de få kinesiska
Buddhister som är här som turister. En otroligt färgglad liten
plats mitt ibland all grå betong som de normala byggena består av i
städerna. Det är först när man kommer utanför till de mindre
byarna som alla hus och hyddor är byggda av trä eller bambu och
faktiskt har lite färg.
För er
som ännu inte har sett en karta över hur Sulawesi ser ut så kan ni
ta en titt på den k-liknande ön på bilden här nedan. Vi började
i Makassar, som ligger längst ner till vänster, och har tillbringat
mest av vår tid runt Manado som ligger längst uppe till höger. Att
flyga den sträckan tar ungefär 1:45, så det är alltså en riktigt
stor ö.
Den
lilla söta tecknade apan med hjärtat på rumpan är en svart
Sulawesi-makak som jag skrivit om tidigare i inlägget och just detta
klistermärket är just från Selematkan Yaki som arbetar för att
bevara dem.
När man
kommer fram till flygplatsen och ska hämta sina väskor finns det
ingen anledning till stress, alla kommer att fylla igen alla tänkbara
luckor runt bandet med sina bagagevagnar trots att inga väskor ännu
rullat ut. Det bästa man kan göra är att försöka se genom
folkhavet och sen hitta sig en lucka nånstans man kan klämma sig in
och lirka ut sin väska. Det roliga är att det som rullar ut på
bandet är inte ens till hälften väskor, den största delen av
objekt är kartonger, vanliga ihoptejpade kartonger som alla
uppenbarligen reser med flera stycken per person. Vad som är i dem
förblir ett mysterium, då vi inte vågat fråga någon, men det
vore mest troligt att det är mat från fastrar, mödrar, far- och
mormödrar eller andra släktingar som vill skicka med dem bakelser
eller mat från sina besök.
The
pictures and videos of this blog are property of
2outofoffice.blogspot.com. They are not to be subject of distribution
without authorization of its owners.
Underbara bilder som vanligt:) Tack för kortet:)) Snart kommer ni hem! Kramkram SC
SvaraRadera