Sulawesi - Batuputih / Tangkoko national reserve / Tomohon highlands

Efter båtfärden till Manado från Bunaken tog vi oss vidare österut på Sulawesis norra ände, mot naturreservatet Tangkoko, känt för de apor och många unika fåglar som bor där. Vi kom fram på eftermiddagen och bestämde oss för att ta en längre tur i parken dagen därpå, som startade vid 6 på morgonen och varade ungefär 6 timmar.

Något av det första vi stötte på under turen var en vit örn som satt och tjöt i ett träd, de två nedre bilderna till vänster. Fågeln till höger är en av de sju sorters kungsfiskare som lever i Tangkoko, denna var nästan helt och hållet röd i fjädrar, näbb och ben. Erica hittade den utan guidens hjälp (!)

Ett annat märkligt djur som lever i denna parken är cuscusen, ett trädlevande djur som liknar mest en sengångare och som har en pung till sina barn, alltså ett pungdjur och därför besläktad med till exempel kängurur. Vi såg en på väldigt långt avstånd (då de lever högst uppe i trädtopparna) och fick ingen vidare bild på den. Men om ni letar noga i allt det gröna i bilden uppe till vänster så kan man urskilja något som kan vara en nos, ni kan i alla fall se en mörkare figur bland alla löven.

Ett av de stora fikusträden som vi kom förbi var helt ihåligt och man kunde gå in i det, väl inne såg man nästan hela vägen upp till kronan av trädet!

Stränderna utanför Batu Putih (som orten heter där vi bodde i närheten till parken) är helt svarta eftersom det finns gott om vulkaner i närheten. De är även perfekta äggläggningsplatser för sköldpaddor. Tack vare parken och deras initiativ så har några äggkläckningsbås byggts, där sköldpaddorna tas om hand tills de är stora nog för att släppas ut i havet igen. Där såg vi allt från nästan nykläckta små sköldpaddor till cirka 25 cm stora.

En av de olika aporna som finns i denna parken är den svarta Sulawesi-makaken, en väldigt speciell apa då den saknar svans, har en hjärtformad och barhudad rumpa samt en tuppkam till frisyr! Utöver hela Sulawesi finns det bara ett par tusen och de finns ingen annan stans på hela jorden, därför finns det ett par projekt igång för att bevara denna unika apa.

Vi stötte på en mindre grupp på kanske 15 apor och de brydde sig inte nämnvärt om oss, vissa av dem tittade på oss intresserat medan de andra fortsatte göra vad de gjorde innan, klia sig, putsa sin kompis, jaga varandra i träden eller bara sitta och se fundersam ut, för det gör de hela tiden.

Efter att vi lämnat Tangkoko träffade vi ett annat par, från Nederländerna, som jobbade för ett annat bevaringsprojekt för aporna, ta gärna en titt på 'Selamatkan yaki' och gilla deras facebook-sida för att stödja deras sak.

Ett av de största problemen är att lokalbefolkningen faktiskt äter dessa makakerna till festmåltider och det finns mängder med fällor och snaror i parken, något som deras projekt arbetar för att ta bort därifrån samtidigt som de jobbar för att öka medvetenheten hos befolkningen att de måste ändra sin syn på bland annat dessa apor.

Även på boendet vi hade i Batu Putih fanns där djur att se, i några av de bambuträden som växte bredvid vår stuga bodde visst ett par ugglor, dvärgugglor för att vara mer precis. De var kanske 20 cm långa och satt djupt ihopkurade inne bland de täta löven, ni kan se dem på bilden uppe till vänster.

Erica tyckte hon såg något konstigt som föll från ett träd när vi satt och spelade lite kort, efter noga stirrande såg vi snart att det var en liten orm, smal som ett sugrör och kanske 30 cm lång. Den ställde sig upp likt en kobra, med mer än halva sin kroppslängd upp i luften och det var då vi såg den. Det visade sig vara en Dendrelaphis Caudolinaetus Terrificus (även kallad Batu Putih orm), som inte ovanlig här på norra Sulawesi, men finns heller ingen annanstans.

Myggan som syns på bilden här ser kanske inte så mycket ut för er läsare, det ser ut som en vanlig mygga. Om vi skulle hålla en tändsticksask bredvid den dock så skulle vi bli förvånade, den är nämligen omkring 2 cm lång i kroppen, alltså ungefär dubbelt så stor som våra vanliga myggor! Jag blev lite rädd när jag såg den, tänkte att 'den jäklen tar antagligen hela köttstycken!' Vi frågade våra värdar och de försäkrade att de inte alls attackerar människor, de sa dock inte vad de äter och vi frågade inte vidare...

När vi kom tillbaka från den långa morgonturen däckade vi bägge tvärt efter lunchen, eftermiddagen hade vi planerat in en tur till i parken för att se några av de nattaktiva djuren.

På väg ut i parken och i väntan på skymningen så lyckades vi få bättre sikt på en av de annorlunda fåglarna häromkring, hornbill, den finns visserligen på fler öar i närheten men den är ändå väldigt praktfull med sitt horn på huvudet och all färg på hakan. Det är en riktigt stor fågel också, vi förväntade oss kanske i storleken av en tucan, då de är besläktade, men hornbillen är betydligt större.

Kvällsturen vi gick ut på kallas för 'Tarsier tour', så huvudanledningen till turen är såklart att se just tarsiern, världens minsta primat!

I ett 'hole tree', som de kallar det, eller ett fikusträd som det heter på riktigt, hittade vi denna familjen på sju pyttesmå tarsierapor. De hade precis vaknat och höll på att piggna till medan vi stod och bara tittade på dem, de tittade såklart tillbaka på oss med sina enorma ögon. I ett av hålen i trädet satt en apa som var mindre än de andra, tydligen så var det ett nytt tillskott i familjen! Skillnaden huvudsakligen var den yngre apans tjocklek, den var i princip lika lång som resten men mycket smalare och inte lika tjock päls. Storleken på dessa fullvuxna tarsier är ungefär som en knytnäve och deras favoritmat är gräshoppor, som faktiskt nästan är lika stora som de själva!

Efter att vi tittat på dem en bra stund och tagit många bilder utan att de protesterat så hade de vaknat till på riktigt och hoppade iväg bland träden för att jaga. De rör sig betydligt fortare och längre än man kan tro till en början, de hoppar mellan träd på ett par meters avstånd och de gör det från helt stillastående och bara flyger iväg.

På väg tillbaka till byn så kommer vi på att vi hört talas om några tarantelspindlar som bor här, helt svarta och vi frågar vår guide om han kan försöka hitta en åt oss. Vi går en ganska bra bit med våra pannlampor och ficklampor tills han ber oss att stänga av dem och följa efter honom utmed vägen en bit. Han tänder sin ficklampa och lyser på trädstammarna för att hitta den och plötstligt så sitter där en riktigt stor svart tarantel på ett träd, helt stilla och inväntar sitt byte. I sin helhelt är spindeln ungefär så stor som en storlek 10 hand med utsträckta fingrar.

Batu Putih by är faktiskt betydligt större än vi trodde när vi var där, ungefär 5000 invånare. Men det är klart, bor man så många i varje hus och hydda som de gör här, så kan man nog klämma in ganska mycket folk på den ytan.

Stranden är som sagt helt svart, men inte riktigt sand, utan mer som små stenar. På stranden står det mängder med båtar för reparationer eller bara upplagda och i vattnet ligger där oändligt många fiskebåtar som redan kommit tillbaka efter morgonens fångst. Fisk av olika slag, kanske inte så svårt att gissa, är basfödan tillsammans med ris här.

Vill man ta sig till Tangkoko och då övernatta i Batu Putih finns här några homestay i byn och nära till parken att välja på. Internet ger inte så mycket, men man kan hitta Mama Roos åtminstone, ett ställe som Selamatkan yaki folket tydligen använder då de är där. Maten där ska tydligen vara riktigt bra, boendet är väldigt enkelt men funktionellt så som troligtvis alla boenden i närheten är.

Vi själva bodde på Tangkoko Lodge, huvudsakligen för att vårt boende på Bunaken hade kontakt med dem och föreslog att det kunde vara ett bra ställe, så vi testade. Det var också ett enkelt boende, med fläkt på rummet åtmistone, riktig toalett och en dusch med kallvatten. Maten varierade från bra till lite mindre bra, troligtvis huvudsakligen för att vi började bli sjukt trötta på fisk (hela med ben..) varje dag.

Här kan ni se skyltarna från de ställena vi kommit förbi i alla fall.

Många djur och intryck senare så bestämde vi med vår värd att åka på en två dagars tur till Tomohon highlands, ett område strax söder om Manado uppe i bergen med svalare klimat.

Utmed vägen stannde vi till vid en utsiktsplats där vi kunde se Mt Tangkoko och Mt Duasudara, som bägge ingår i Tangkoko nature reserve.

Första stoppet på turen blev vid warugorna i Cagar budaya, en waruga är en grav där kroppen placeras i fosterställning och i samma waruga placeras flera människor från samma familj, antalet kroppar kan läsas i en urristning som syns uppe till höger.

Speciellt med just denna platsen är att här ligger människor från alla möjliga ursprung och religioner; spanjorer, japaner, indonesier, muslimer och kristna. På en waruga såg vi en märklig symbol, en människa med horn på huvudet och tydligen var det en person som kunde till exempel spå händer, något som ansågs positivt men kunde såklart även vara negativt för personen i fråga.

Vi åkte vidare till en plats där vulkanaktiviteten blev väldigt uppenbar, marken var gul och brun av svavel m.m och luften stank som ruttna ägg.

En kort stund bland de stinkande gaserna, sen åkte vi en lika kort stund till ner till sjön Linow, som kallas 'Changing colors lake'. Den skiftar nämligen färg dramatiskt när ljuset förändras. Vi hade lite otur, för det var molnigt hela dagen vi var ute så sjön var grön hela tiden, men en väldigt vacker smaragdgrön färg över en hel sjö är ju inte helt vanligt det heller. Vi stannade till vid den lilla kiosken vid sjön och delade en tallrik med Pisang Goreng (stekta bananer) och drack varsin kaffe. Under tiden vi satt där och mumsade regnade det, så sjön förblev grön.

Vi tycker om att försöka äta mer som lokalbefolkningen (om än med vissa regler om renlighet, varm mat osv...) så vi letade upp en enkel Warung (billig restaurang som vi pratat om i tidigare inlägg) och åt några riktigt goda Mie Goreng, stekta nudlar med grönsaker.

Warungen vi satt på låg visst i en by som heter Kawangkoan, en by känd för sin jordnötsodling.

Vi åt upp och åkte förbi ett litet gatustånd där vi köpte jordnötter för nästan ingenting alls för ett kilo röda och vita, fantastiskt goda när de är färska!

Turen vi åkte på var som sagt en tvådagars tur, boendet, som inte ingick men föreslogs, hette Onong's Palace och bestod av ett antal ensamstående hyddor med egen balkong uppe i skogen samt en restaurang. Vår hydda var väldigt mysig och vi sov riktigt gott med ett riktigt täcke om natten, det var ett tag sedan nu. Vi ville bara ta det lugnt några dagar, samt att Markus började känna sig lite krasslig, så vi stannade fyra nätter hos Onong's för att riktigt vila upp oss.

En natt fick vi dock besök av en fladdermus inne i vår hydda, eftersom taket och väggarna inte sitter ihop utan där finns en lite glipa mellan dem. Efter en stund så lyckades vi få ut vår lilla besökare genom dörren och han var nog gladare än vi med tanke på hur vettskrämd han verkade bland gardiner och grejer.

Andra turdagens morgon åkte vi till marknaden i Tomohon, där man kan hitta lite allt möjligt.

Det första guiden tog oss in till var dock köttmarknaden, där han tyvärr visade oss råtta, fladdermus, pytonorm och hund. Åker man dit en lördag, den stora marknadsdagen, så finns här tydligen betydligt större sortiment såsom cuscus, som är utrotningshotad just på grund av att människorna här jagar och äter dem, vilket de vet om men ignorerar. Erica frågade vår guide om detta och svaret vi fick var ”det är ju gott”. Hur kan man ändra detta tankesätt hos en hel befolkning..?

Vi tog en runda bland kryddor, grönsaker och frukter istället och kände oss mycket bättre till mods. Sedan bestämde vi oss för att köpa lite frukt till de dagarna vi skulle bo på Onong's. En stor papaya, två ananaser, en grön taggig frukt som vi glömt namnet på och några snakeskin frukter kostade oss kanske 20 kronor.

På norra Sulawesi finns det 14 aktiva vulkaner, vi åkte och tittade på en av dem från behörigt avstånd. Just denna hade utbrott för sju månader sedan, utan att förstöra några människoliv, men täckte hela området i aska som då visserligen förstörde en hel del egendom.

Den är lite annorlunda då kratern inte alls är på toppen av berget utan vid foten av en av topparna, kolla på bilden högst upp i mitten och följ molnet rakt ner, där finns kratern.

Platsen vi stod på för denna vyn är också en vulkan, men en inaktiv sådan. Mitt framför oss såg vi kratern av den inaktiva vi stod på och längre bort den rykande aktiva.

I de andra väderstrecken kunde vi även se Bunaken och dess närliggande öar, Tangkoko och Duasudara och en liten bit av Manado skymtades över några berg. Vi hade riktig tur med vädret och kunde alltså se flera mil åt vardera håll.

Vi besökte även ett Buddhisttempel på vår guidade tur, ett av de få här på Sulawesi då Buddhismen är en väldigt liten minoritet, huvudbesökarna vid templet är vanligtvis de få kinesiska Buddhister som är här som turister. En otroligt färgglad liten plats mitt ibland all grå betong som de normala byggena består av i städerna. Det är först när man kommer utanför till de mindre byarna som alla hus och hyddor är byggda av trä eller bambu och faktiskt har lite färg.

För er som ännu inte har sett en karta över hur Sulawesi ser ut så kan ni ta en titt på den k-liknande ön på bilden här nedan. Vi började i Makassar, som ligger längst ner till vänster, och har tillbringat mest av vår tid runt Manado som ligger längst uppe till höger. Att flyga den sträckan tar ungefär 1:45, så det är alltså en riktigt stor ö.

Den lilla söta tecknade apan med hjärtat på rumpan är en svart Sulawesi-makak som jag skrivit om tidigare i inlägget och just detta klistermärket är just från Selematkan Yaki som arbetar för att bevara dem.

När man kommer fram till flygplatsen och ska hämta sina väskor finns det ingen anledning till stress, alla kommer att fylla igen alla tänkbara luckor runt bandet med sina bagagevagnar trots att inga väskor ännu rullat ut. Det bästa man kan göra är att försöka se genom folkhavet och sen hitta sig en lucka nånstans man kan klämma sig in och lirka ut sin väska. Det roliga är att det som rullar ut på bandet är inte ens till hälften väskor, den största delen av objekt är kartonger, vanliga ihoptejpade kartonger som alla uppenbarligen reser med flera stycken per person. Vad som är i dem förblir ett mysterium, då vi inte vågat fråga någon, men det vore mest troligt att det är mat från fastrar, mödrar, far- och mormödrar eller andra släktingar som vill skicka med dem bakelser eller mat från sina besök.

The pictures and videos of this blog are property of 2outofoffice.blogspot.com. They are not to be subject of distribution without authorization of its owners.

Sulawesi - Makassar / Manado / P. Bunaken

Från Denpasar, Bali, flög vi första gången med AirAsia. Spännande att det började med att vi taxade ut, för att få veta att bromsarna inte riktigt var bra, så vi körde tillbaka igen. Det var som tur var inget problem med bromsarna när vi väl landade i Makassar, Sulawesi.

Vi kom fram sent på kvällen till Makassar och dagen efter blev det frukost på hotellet innan vi insåg att det regnade. Inte så lite heller (bilden uppe till höger)! Det blev lite uppehåll så vi passade på att promenera mot köpcentret som låg i närheten. Vi kom inte så långt innan det började regna igen, så det blev varsin cappuccino på närmsta café! Utsikten från caféet var över en arbetsplats med en väldigt säker byggnadsställning, av bambu (!)

Panakukkang mall var flera våningar högt, fylld av allt mellan stora affärer (liknande Åhléns med lite av varje) till små klockförsäljare mellan affärerna. Det fanns till och med en isbana på ett av våningsplanen, lite förvånande. Det kan ju tilläggas att vi var de ENDA turisterna där, vilket märktes på alla blickar (och rop) man fick... 

Ett av de få turistmål de har i Makassar är Fort Rotterdam. Fortet fanns innan nederländarna kom till Sulawesi, men som mycket annat tog de över, renoverade (samt bytte namn) och använde det under andra världskriget.

Efter besöket i 'fortet' promenerade vi ner till stranden och havet. Kanske inte riktigt som man önskar att stranden ska se ut.. Vi träffade några universitetsstudenter som ville öva på sin engelska och brukade komma till det här området eftersom det oftast var hit turisterna kom. De berättade till exempel att båten som syns på bilden gick sönder en dag och har legat där så länge de kan minnas. Vi fick även veta att man får börja köra motorcykel (125 cc) redan när man är 12 år (!) 

Trots att stranden inte var så tilltalande var det ändå en fantastisk solnedgång!

Efter en dag i Makassar var det dags att åka vidare norrut till Manado, den näst största staden på Sulawesi. Vi var lite tidiga på flygplatsen som var väldigt välkomnande, med många bänkar att sitta och vänta på.. eller vad tycker ni? Det är ju rent i alla fall!

Framme i Manado blev vi hämtade vid flygplatsen och upphämtade av en båt (privat (!) eftersom det bara går en allmän båt på eftermiddagen) i hamnen. På väg ut till ön fick vi se ett vackert åskoväder i bergen strax bakom Manado. När vi kom fram till Bunaken beach resort möttes vi av en uppdukad middag, trots att klockan var närmre tio på kvällen, trevligt! 

Så här såg det ut där vi bodde i lite över en vecka. Tanken var att bara stanna några nätter, men vi trivdes så bra (med dykningen och utsikten) att vi stannade några nätter till! 

De flesta av dagarna bestod av dykning, snorkling, sol, mat och kaffe! Det indonesiska kaffet är gott men tillreds på ett annorlunda vis. Först häller man i bönorna i muggen för att sedan hälla på det varma vattnet. Man rör om alltihop och sedan låter man bönorna sjunka ner till bottnen. Klart för servering!

Vi hade ofta sällskap av de två hundarna som bodde på resorten, speciellt vid middagsbordet. Om man inte klappade dem tillräckligt hände det att man fick ett huvud i knät! 

Vi fick sällskap på båten av Wieteke och Jeffrey, som följde med oss ut och snorklade medan vi var nere på våra dyk. Så här fina dagar hade vi nästan varje dag, kanske lite mer moln någon dag. Men väldigt behagligt att komma ut på båten! I vattnet var det cirka 30 grader och minst lika varmt i luften. 

Vi fick låna Wietekes och Jeffreys GoPro-kamera en dag (tack så mycket!!) för att kunna ta några bilder nere på djupare vatten än 10 meter. Så här kan det se ut när man dyker på ungefär 14 meter vid Bunaken! Eftersom solljuset försvinner ju längre ner man kommer blir det ofta blått, som ni ser på bilderna. Vi har även fått se en liten, liten sjöhäst. Den gul- och vita på bilden nedan. Inte större än en centimeter!

Det gul- och svarta som syns uppe till höger kallas 'feather star' och sitter faktiskt inte fast på ett ställe som man kanske kan tro. Den har flera små ben under sig och förflyttar sig ganska snabbt!

Bunaken style! Det finns en stil på Bunaken vi inte har sett någon annanstans... Det innebär att man drar upp tröjan och klappar sig på magen. Gärna med en belåten min! Glöm inte att det gäller speciellt om man har en lite större mage! 

På norra delen av Sulawesi är över 90 procent kristna, utöver kristendomen är det islam och buddhism som är störst. I byn på Bunaken kan man se att man kan faktiskt samsas oavsett religion, det finns både en kyrka och en moské i en by på cirka 3400 invånare.

Även ovanför vattnet är det mesta ganska blått. Till och med båten! Det finns säkert över 50 dykplatser runt Bunaken, vi hann med 15 av dem! Så man hade kunnat stanna några dagar till och ändå inte dyka på samma plats.

På bilden syns också den klassiska smala fiskebåten med pontoner (ett par bamburör bara) på sidorna.

En eftermiddag åkte vi ut på ett 'mandarindyk'. Mandarinfisken är en väldigt speciell och färgglad fisk som inte är större än några centimeter. Den kommer ut vid skymningen ur korallen och kan lättats hittas under den tiden. 

Vi tog våra ficklampor och hoppade i vattnet. Det är ett annorlunda dyk då man stannar i samma område under hela dyket, annars brukar man simma mot eller med en ström och dyka över ett större område. 

Vi fick se mycket under vattnet men tyvärr inte mandarinfisken. Det är helt andra fiskar som kommer fram vid solnedgången! Till exempel fick se både bläckfisk och drakfiskar (som förvirrande nog heter 'lion fish' på engelska). För er som är nyfikna så finns bilder på mandarinfisken finns här. 

Min födelsedag firade jag med två dyk på förmiddagen och en riktigt härlig eftermiddag med en bra bok i hängmattan. Kvällen började med en riktigt god middag (som Wieteke hade lyckats få till genom att säga att det var min födelsedag, tack!) med Ayam Sate; kycklingspett med jordnötssås. 

Efter middagen ursäktade Markus sig och försvann en stund. Plötsligt kom han ut med den största chokladtårtan! Med ljus och allt. Jag blev verkligen överraskad! Kvällen avrundades med livemusik (observera den häftiga hemmagjorda basen!) och sång! Tack för en trevlig födelsedag alla berörda! 

Dagarna vi inte gjorde några dyk snorklade vi istället. Rakt utanför vårt boende fanns det både sjögräsängar (med orangea sjöstjärnor!) och korallrev med en avslutande korallvägg. På det djupaste platsen utanför ön, närmre Manado, är det så djupt som 1600 meter (cirka). 

Vi hittade Nemo vid en av snorklingarna! Såg även en jättemussla som inte hunnit bli så stor än, men väldigt färgglad!

Uppe till höger syns en gobifisk, som finns i många olika varianter. Allt från väldigt färgglada och små till stora och sandfärgade (samt svåra att se!). 

Vi fick även se fler drakfiskar, sjöorm (den randiga) och 'julgransmask' (orange ner till vänster). Masken ser ut som en julgran när den äter, därav det logiska namnet (latinska namnet är Spirobranchus giganteus)! Den har en väldigt snabb reflex så om man flyttar vattnet framför den, drar den snabbt in "julgranen" för att sedan sakta komma tillbaka ut igen. På en korall kan det finnas flera olika färger av julgransmasken.  

Efter en helt fantastisk vecka (och lite till) fick vi skjuts (med våra stora ryggsäckar) på varsin (vi fick varsin i alla fall!) moppe in till byn för att hinna med båten. Väl framme insåg vi att vi inte behövde åkt så tidigt. Ingen stress här inte! Vi fick snällt vänta till att båten var full och att alla som behövde hade fått lämna sina färskvattendunkar. Charmigt! 

På väg in till Manado fick vi även se delfiner eller i alla fall en som hoppade flera gånger. Inne i hamnen var det trångt och vi fick putta undan en båt så vi kom in till trappan. Men varför använda trappan helt och hållet när man kan använda en skranglig planka? Snäppet värre än att gå på båten vid stranden på en planka.. Men det gick och jag tappade varken kameran eller datorn i vattnet!

The pictures and videos of this blog are property of 2outofoffice.blogspot.com. They are not to be subject of distribution without authorization of its owners.

Bali, Indonesien

Efter en dag på Darwins flygplats (inte så inspirerande för att vara ärlig, men vi fick veta att det inte fanns en postlåda inne på flygplatsen!) kom vi fram till ett varmt och fuktigt Denpasar, Bali, sent på kvällen. Vi hade tidigare bokat (!) både boende och skjuts dit, så vi blev upphämtade på flygplatsen. (Observera att de "vänliga" personerna som verkar jobba på flygplatsen och hemskt gärna vill bära ditt bagage inte alltid är så vänliga och är självklart ute efter pengar!) Resan till Lovina, på norrsidan av Bali, tog cirka tre timmar. Somnade gott i bilen, men hann ändå se några byar (och regn!) trots att det var mörkt.

Första dagen vaknade vi av regn. Egentligen ska det vara torrperiod under denna tiden på året, men vädret ändrar sig överallt i världen... Innan vi åkte skämtade vi om vad vi skulle göra om det regnade, eftersom vårt badrum var utan tak! (Bild syns lite längre ner) För er information funkade det bra, bara man inte var där när det regnade som mest.

Vi försökte vänta ut regnet innan vi bestämde oss för att ta en liten promenad och se omgivningen. Första försöket kom vi inte längre än till huvudvägen (cirka 300 meter) innan det började regna. Inte som sommarregn hemma utan REGN. Så vi hann bli ganska blöta, men eftersom det fortfarande var varmt var vi lika glada för det, dock vände vi tillbaka!

Andra försöket gick lite bättre, då kom vi ner till havet och fick se den svarta stranden. Njöt av lite varma vindar, nypressad juice och utsikten över de färgglada fiskebåtarna.

Som man ändå kan tänka sig blir det fantastiska solnedgångar på Bali. Just detta är tagit från vår altan och ut över risfältet intill.

En av kvällarna testade vi att äta på indonesiskt vis, på golvet, men delvis upphöjt. På samma ställe var det även lite problem med att beställa maten (alltid lika intressant) så det slutade med att vi fick hjälp av tre personer på en gång! Man kan inte säga annat än att de är hjälpsamma.. och ja, vi fick något att äta också. Plus att vi fick veta att märket Fanta tydligen även finns som mineralvatten!

Till sist promenade vi åt rätt håll för att komma till Lovina, som ligger cirka två km ifrån Anturan, där vi bodde. Det fanns inga moln i sikte så vi lyckades promenera hela vägen utan att bli blöta (av regn i alla fall)! Fick njuta av ännu en fantastisk solnedgång (ser ni att molnet gör att det blir en skarp linje i vattnet?) innan vi testade Ayu's warung för första gången. Warung innebär ett billigt eller billigare matställe (som en soda i Costa Rica). Vi fick veta om detta stället på grund av att Ayu's man (och bröder) driver ett 'taxibolag' som arrangerar turer och körningar, som i sin tur var de som hämtade oss på flygplatsen.

En av dagarna beslutade vi oss för att äntligen använda våra open water certifikat! Resan bar till ön Menjangan, nordväst om Bali. Dock började resan inte optimalt med vår fullastade minibuss. Punktering (som lät mest som en explosion). Men vi hamnade på ett intressant ställe, i en by där de precis höll på med en kremeringsceremoni. Alltihop slutade med att vi fick åka i en 'bemo' (som en kollektivtrafikbuss, men utan hållplatser och med färre säten, samt kanske lite mindre komfort..). Men vi kom fram till båten som skulle ta oss ut till ön!

Solen sken på oss på väg ut och väl i vattnet såg vi massor av fiskar och koraller. Dock är vår kamera inte vattentät mer än till 10 meter så ni får hålla till godo med bilder ovanför vattnet! På ett av de två dyken såg vi en haj! Äntligen en 'blacktip reef shark' nu när vi tidigare sett 'whitetip reef shark'. De två andra dykarna såg den precis när den försvann om kanten då de tydligen inte riktigt förstod vårt tecken.

På väg till stranden på ön såg vi flera grottor, de flesta såg ganska mörka ut på håll och när man tittade närmre såg man att det var fladdermöss! Flera av dem flög också ut och in ur grottan (trodde dock att fladdermöss var nattaktiva?). Vi fick lunch på stranden i återanvändningsbara matlådor, gillas!

Precis när vi hoppat av båten på 'fastlandet' igen satt det flera apor och väntade på oss. De var främst ute efter maten i papperskorgen så de brydde sig inte så mycket om oss.

Man kan väl knappast ha varit på Bali om man inte har unnat sig en balinesisk massage. Vi tog en runda förbi Lovinas massage ställen, plockade några prislistor och satte oss hos Ayu's för att jämföra dem och dricka en juice. Där bestämde vi oss för ett ställe som tog 170 000 IDR (ungefär 120 kr) för ungefär en 2 timmars massage med scrub, bra pris och en bra massage!

Tempel finns det gott om på Bali, varje by har 3 för att symbolisera hinduernas 3-enighet. Utöver dessa finns även andra tempel som kan vara tillägnade särskilda gudar, vi besökte till exempel risgudinnans tempel under en heldagstur i de östra delarna av ön. Dit åker folket för att tacka för goda skördar och för att be om tur i nästkommande skörd, riset är ju det viktigaste livsmedlet i denna delen av världen.

Ett av de andra templen vi besökte hörde till fruktbarhetens gudinna och kallas Maduwe Karang.

På templet finns det många figurer, bland annat en man på en cykel vilket sägs vara en Holländare som tog med sig uppfinningen cykeln hit då de "koloniserade" Indonesien.

Vi åkte förbi en vulkan som heter Mount Batur, nedanför den ligger en sjö och kombinationen blir riktigt läcker! Lunchen åt vi på ett ställe som hade just denna utsikten, den fick vi givetvis betala för också.

Det största målet med dagen var Besakih, moderstemplet, dit alla indonesiska hinduer vallfärdar någon gång under sitt liv, de flesta indonesiska hinduer bor ju just på Bali, så det är ju praktiskt åtminstone! Här finns det 65 tempel, varav några tillhör kungafamiljen och endast de får använda dem såklart.

Besakih ligger högt upp på sidan av ett berg, så man kan se långt vid goda väderförhållanden, vi kunde se Denpasar som ligger några mil härifrån.

På Bali tillverkas visst det kända kaffet Kopi Luwak, som är så exklusivt eftersom det är ett kattdjur (den syns nederst i mitten på bilden, men ligger i en liten bur och har kurat ihop sig till en boll inuti en låda i buren, så den syns inte mycket...) som äter just de allra bästa och mest mogna kaffebönorna hela och sedan tar dess tarmsystem hand om endast det yttre skalen på bönan som vi ändå inte använder till kaffe. Ut kommer hela kaffebönor av allra bästa kvalitet som då tas om hand ur spillningen och rostas och säljs SVINDYRT över hela världen. Så värst speciellt var det inte heller om vi får tycka till, det var ju bra kaffe såklart, men inte SÅ bra men ganska lent i smaken.

Ytterligare ett tempel i de södra delarna av ön hann vi med denna samma dag, det kallas Elephant's Cave och har en grotta där man kan gå in för att be, men enbart i sällskap med en troende hindu (guide) vilket vi kände till att vi behövde och eftersom vi inte hade en guide så vi skippade grottan.

Omgivningarna på detta templet var imponerande, många trappor som ledde till vattendrag och ett par mindre vattenfall. När vi gått en bit in i området kallar en gammal man efter oss, leder oss in i ett av de mindre templen där han tänt lite rökelse och visar hur man skall göra för att be regelrätt, sedan såklart så visar han även vart vi kan lägga lite pengar för att han visat oss detta. Han visade oss också ut genom bakvägen ur templet, där det fanns en liten stig som sedan ledde till en annan grotta (andra bilden uppifrån till vänster) där vi tyckte oss se en elefantstaty inne.

Efter en lång dag, många tempel och många balineser som var ute efter våra pengar, åkte vi till vårt stammisställe i Lovina, Ayu's för middag och avrundning. Bra mat till bra pris helt enkelt!

Det är inte alltid man kommer till en bensinmack med sin moped på Bali, så många av lokalbefolkningen har öppnat sina egna mackar. Utan tillgång till pump så får man använda sig av något man har desto mer av, i vissa fall en hel drös med Absolutflaskor! =)

Sista dagen på Bali spenderade vi mestadels i bil på väg till flygplatsen. Men vi hann stanna till i "monkey forest" där de långsvansade makakerna lever. De är inte direkt rädda för människor som ni kan se på bilderna!

The pictures and videos of this blog are property of 2outofoffice.blogspot.com. They are not to be subject of distribution without authorization of its owners.