Vi
avslutade sista kvällen på ett perfekt sätt i Santa Teresa, med en
underbar solnedgång!
Dagen
startades sedan tidigt med sällskap av vrålapor. Från Santa Teresa
skulle vi tagit bussen som gick direkt till Paquera, där färjan
går, men det kom endast bussen till Cóbano. Därifrån tog vi
bussen som vi egentligen skulle tagit på morgonen, men vi kom till
färjan i tid i alla fall!
Vi samåkte med en kille från Tyskland i en taxi från färjan till busshållplatsen, så vi hann med 11 bussen till Quepos. På vägen dit började det regna (!)
Det fortsatte regna under tiden vi
väntade på bussen till Uvita. Efter lite mat, kaffe och lite
predikan vid busshållplatsen (!) kom vi till sist på bussen som
skulle ta oss söderut, med väskor och allt.
När det
mörknade insåg vi att det inte bara regnade utan det åskade också.
Rejält. Framme i mitt ute i ingenstans (Uvita) var det så mörkt
och regnigt att vi knappt trodde att vi var rätt. Vi fick veta att
strömmen hade gått, men banken hade belysning!
Först gick vi i mörkret till ett hus som hade rum att hyra ut. Dock träffade vi bara på några killar med endast handduk, direkt från duschen (trots att det inte fanns ström). Strömmen kom tillbaka precis när vi kom till det huset. Vi väntade ett bra tag och ingen ville prata med oss, så vi gick faktiskt därifrån.
Vi
pratade med en taxichaufför (som fanns där trots att de på
restaurangen sagt att det inte fanns några i hela byn) som lovade
att komma tillbaka efter han ”fixat en grej”. Vi frågade närmsta
hotell som var fullt, sedan även grannhotellet. Där var det också
fullt men ringde ett samtal och fick tag på en hängmatta! Snällt,
men nej tack... Det visade sig att det var en festival precis i
området och att ALLA rum var upptagna i hela byn, med omnejd.
Innan vi
frågat hotellet med hängmattan hade vi faktiskt fått en fråga
från en kille som åkt samma buss som oss från Quepos. De skulle
hälsa på en kompis som ägde ett hotell, kanske hade hon även ett
rum ledigt. Vi väntade på att de skulle bli hämtade och fick
frågan om vi hade en mobiltelefon (eftersom hon inte tagit med sin).
Något nummer har vi ju tyvärr inte i Costa Rica... Vi kunde däremot
åka med henne (till ännu mer mitt ute ingenstans) så kunde hon
ringa några samtal när vi kom fram. Sagt och gjort, vi åker med
dem eftersom vi inte har så många andra alternativ tack vare
festivalen.
De tre kanadensarna var väldigt trevliga och tyckte att vi var galna svenskar som åkte till Uvita utan bokat boende... Efter en stund började bilen bete sig lite underligt och tappade kraft. Kylarvätskan fylldes på men sedan hände det igen. Vi fick in bilen på en bensinstation och sedan gick den inte att starta. Det blev en promenad på två kilometer! Kom ihåg att vi fortfarande inte hade något boende...
Till sist kom vi fram till Villas el bosque där vi blev bjudna på isvatten. Gott! Efter en stund fick vi veta att det fanns en möjlighet för lite ommöblering inne i hennes hus så vi fick en säng att sova i.
Thank you so much, Kathy!
Vyn från altanen var fantastisk! Detta kortet är dock taget morgonen efter.
