Morgonen började tidigt med en busstur
på nästan två timmar vilket innebar att vi fick se kängurur
(äntligen!), den gråa varianten som finns på östkusten av
Australien. De är betydligt större än wallabies, som också är
mörkare i pälsen än kängurur.
Turen gick till Rainbow beach, där den
fyrhjulsdrivna bussen tog oss över via färjan till Fraser Island.
Som ni ser är det en stark rekommendation till att inte köra något
annat än fyrhjulsdrivet. Om man inte kör motorcykel förstås,
vilket faktiskt också är möjligt (insåg vi dock lite försent..)
Det finns precis som man tänker sig
otroligt mycket sand på Fraser Island, stränderna är till synes
oändliga. Eftersom stränderna är det enda på ön som är
någorlunda plana, så är det också här man har förlagt
huvudvägen, som sträcker sig runt ön med undantag för vissa delar
och är oåtkomlig vissa tider på dygnet när tidvattnet tagit över.
Då får man köra in på ”high tide” vägarna en bit in, som
inte är lika släta och snabba som stränderna, men tar en dit man
ska.
De vackra stränderna kan man dessvärre
endast njuta av från just stranden, vattnet skall man inte ens
fundera på att ta sig i delvis på grund av strömmar, men också
annat gott och blandat som kan få syn på dig.
Bussen är verkligen byggd för
ändamålet, rejäl och hög frigång. Det var skumpigt emellanåt
och det kändes ibland som att man åkte en riktigt lång
berg-och-dalbana med riktigt schysst utsikt och en guide som bidrog
med intressant information om vadhelst vi körde förbi.
På Fraser Island finns Australiens
”renaste” dingos, de har alltså inte blandats upp med våra
vanliga hundar utan har de renaste generna i landet. Vi hade turen
att se denna dingon när den följde högvattenmärket på jakt efter
något att äta, det var väl ungefär lunchdags, eller åtminstone
dags för en förmiddagsfika. Det finns dessvärre inte så många
dingos kvar på Fraser Island, ca 200 plus fjolårets valpar så vitt
man vet om. Anledningen till det är som vanligt människan. Tydligen
så dödades ett barn år 2000 av en grupp dingos och efter det så
verkade det vara fri jakt på dem. Numera finns det skyltar överallt om
att det finns vilda dingos i området och att man skall hålla god
uppsikt över sina barn då de kan ses som byte.
Vid lunchen så rörde sig och
prasslade precis bredvid stigen vi gick vid, där gick en leguan som
var runt en meter lång. Tydligen så heter de Guannas här i
Australien, medan amerikanerna kallar dem för Iguannas, märkligt
när det är samma språk, det finns kanske en logisk förklaring
såsom någon genetisk skillnad eller så? Kommentera gärna om ni
vet!
De inre delarna av ön är fulla av
skog, riktigt gammal skog också eftersom flera träd mäter några
meter i basen. Trädet med skylten nere till vänster är 222 cm i
basen enligt skylten, och då är det endast hälften så tjockt som
det största trädet på ön!
Det finns gott om eukaluptus på Fraser
och tydligen så fanns här även för länge sedan gott om koalor i
träden. Men de dog ut och valdes att inte planteras in igen då de
ju inte fanns här när engelsmännen kom hit och koloniserade.
Den mest kända sjön på Fraser Island
heter Lake McKenzie och brukar vara helt blå med väldigt klart
vatten. Det var den inte när vi var där. Anledningen var att det
hade regnat väldigt mycket de senaste veckorna så att vattennivån
var ovanligt hög. Eftersom det inte är en vanlig sjö med inlopp
och utlopp påverkar regnet denna sjö väldigt mycket. Färgen var
ganska fin ändå, men förvånande när man väntat sig en blå sjö!
Men det var klart vatten i alla fall och en väldigt behaglig
temperatur.
Det finns en del fiskar som lever i
vattnet, men ingenting som är giftigt eller dödligt. Vilket gör
denna sjö lämplig att simma i! Annars brukar det kunna finnas både
det ena och det andra att se upp för i vattnet, allt från hajar
till små brännmaneter.
En bit på resan med bussen åkte vi
framme hos chauffören. Detta hade man velat testa på själv! Kanske
allra helst med motorcykel (lite lättare att få loss än en bil om
inte annat). Hörde talas om att det kostade 1500 dollar (!) att få
ut en bärgare på ön.
Det finns en annorlunda regnskog som vi
tog en promenad igenom. Där rinner den 'osynliga floden' som nästan
syns på nedre bilden till höger. Det är väldigt klart och
drickbart vatten. Anledningen till detta är att regnvattnet renas
genom metervis med sand innan det når floden vilket också gör att
vatennivån är alltid samma.
Vi kom förbi ett av de större träden
på ön som var så högt att man inte ens ser kronan! Kom ihåg att
alla träd växer enbart i sand och ändå kan de bli såhär stora.
The pictures and videos of this blog are property of 2outofoffice.blogspot.com. They are not to be subject of distribution without authorization of its owners.
