Noosa till Cairns

Dagen efter vi varit på Fraser Island utforskade vi delar av Noosa nationalpark. Tyvärr var inte vädret på vår sida, men det blev ändå en liten promenad till Tea tree bay. Vi hade ett väldigt trevligt sällskap av ett nederländskt par som vi träffat dagen innan (som vi senare även flydde regnet med till närmsta bar). 

Vågorna på Tea tree bay såg fantastiska ut, långa och långsamma, perfekta för nybörjare. Vi såg även en koala, en av de få som är kvar i denna nationalpark. De har blivit drabbade av sjukdom vilket innebär att de inte kan få några ungar, vilket då gör att de sakta försvinner. 

Sista dagen i Noosa sålde vi våra surfbrädor! Kändes lite märkligt, men vi visste att det inte skulle finnas några fler vågor norrut då barriärrevet börjar strax norr om Noosa. Det blev en cappucino i väntan på mötet med köparen och två "bilbilder", en tillägnad mina bröder och en tillägnad en stolt Mini Cooper ägare på Hisingen. 

De är inte alltid så duktiga att skylta vart man är på väg i det här landet, men minsann är Cairns med på den här skylten! Har tidigare även sett när det stod över 1600 km, det vill säga ungefär lika långt som Sverige.. Det har redan tidigare blivit en del tid på vägarna, men nu fick vi göra extra långa körningar för att hinna upp till Cairns på en vecka och lämna tillbaka bilen.

När vi väl bestämt oss för att köra en bit råkade vi tyvärr ut för en del vägarbeten. De är överallt och man blir lätt ståendes vid en stoppskylt (som någon står och håller i!) eller ett stoppljus (som någon självklart trycker på en knapp för att ändra!) i 10 minuter eller mer. Men med lite tålamod lyckades vi med det också, lärde oss att det fanns mening att stänga av motorn varje gång man blev stoppad i alla fall.

Man ser lite roliga saker ibland när man kör, till exempel såg vi alla de små söta motorcyklarna bak på en husbil och vi hittade även farmors namn på en av vägskyltarna!

Man behöver ju lite raster ibland också. Det är en av den största anledningen till att det händer olyckor i landet och man blir påmind om det (av skyltar) överallt. "Stop, revive, survive". Vi stannade till och köpte varsin kaffe. Satte oss utanför och tittade på omgivningen, det gick lite kor och betade, men jag tittade lite närmre. Är inte det kängurur? Jo det var det! Ganska många också, gråa kängurur. Om man tittar noga på bilden längst ner och på den kängurun som står upprätt, så ser det ut som att den faktiskt har en liten unge (joey på engelska)! Inget vi såg på avstånd förstås. 

På ett av våra andra stopp såg vi även gahlas (de grå och rosa fåglarna) samt "nästan vanlig skata" (som vi kallar det). En fågel som faktiskt är släkt med skatan hemma i Sverige.

Väster om staden Mackay finns en mindre ort som heter Eungella. Den ligger högt upp i bergen och innan man kommer dit passerar man kilometervis med sockerplantage med sockerrör. Målet med att resa upp i bergen var att få se näbbdjur (platypus på engelska). Vi hade läst oss till att de kunde synas här även mitt på dagen, men det är lättast att se dem i gryningen eller i skymningen. Vi tappade lite hoppet när vi mötte några som stått och tittat i över en timme utan att ha sett något. Några sköldpaddor fanns det där i alla fall! 

Vi stod och beundrade den blåa kungsfiskaren, en liten bonus! Men plötsligt berättade några som kollat vid den andra plattformen att de sett ett näbbdjur. Vi smög oss dit (eftersom det är ett väldigt skyggt djur) och minsann, där fick vi se ett näbbdjur! Det simmade troligen efter mat eftersom den kom upp till ytan med jämna mellanrum.  

Vi fick antagligen se några olika eftersom de verkade vara i olika storlek. Men trots att de var i olika storlek var de förvånansvärt små! Vi trodde att de kunde vara upp till nästan en meter men så fel man kan ha, dessa var cirka 30 cm! Fantastiskt söta med sin näbb och bäversvans. 

Visste ni att de lägger sina ägg i en grotta (som de själva grävt ut) i flodbanken, där honan sedan stannar och vakar med äggen på magen tills de kläcks (cirka 50 dagar) utan mat. Detta kan de klara av eftersom deras svans innehåller tillräckligt mycket lagrat fett. 

På vägen tillbaka ner från Eungella och mötet med näbbdjuren och ett trevligt tyskt par som gav oss lite tips på vägen (de körde åt andra hållet mot vad vi gjorde), stannade vi till vid "Sky Window", en platå med enorm utsikt över det hållet vi kört för att nå byn i bergen.

Ett tips vi fick från paret i Eungella var Paronella Park som byggdes av en lite eccentrisk spanjor som ville ha ett slott i djungeln och hittade denna platsen då han åkte till Australien för att arbeta. Han blev stormförälskad i Mena Creek, ån som rinner förbi, och speciellt i vattenfallet som syns ifrån bakgården.

Under tiden som han byggde sitt slott (byggt för hand och till stor del av hans egna händer) glömde han visst bort, i all sin iver, att hålla kontakten med sin trolovade som var kvar i Spanien. Efter 8 år (!!) reste han tillbaka för att ta med henne till slottet han byggt, men hon trodde han gått bort och därför gift sig med en annan man. Han frågade då istället den yngre systern som accepterade och flyttade med honom till Mena Creek och drev där restaurang, festsal och café.

Paronella Park hade elektricitet långt före de andra boende i närheten eftersom den innovative spanjoren installerade ett vattenkraftverk i vattenfallet intill. 

Uppe på The Atherton Tablelands, strax sydväst om Cairns, finns en väg som går i en cirkel och som tar dig till tre väldigt vackra vattenfall. Miilla miilla waterfall cicuit kallas vägen och det största fallet heter just Miilla miilla falls, uppe till höger på bilden nedan syns det. Vid just det fallet såg vi en trädkänguru som satt på en av parkbänkarna och tvättade sig för att sedan somna sittandes på samma bänk, den syns längst ner till vänster.

Erica var inte helt till freds med höjden på Elinjaa falls som vi står vid här, men vackert är det!

Australien är ju som bekant ett stort land, men det är svårt att få perspektiv bara genom att säga avstånden, vi hittade en karta där man placerat Europa inuti Australien och det är ju rätt så mycket plats över som ni kan se.

På östkustens norra halva finns en märklig fågel, cassowaryn, som är släkt med emun  men tydligen betydligt mer aggressiv om man stöter den. Tyvärr så såg vi aldrig mer än varningsskyltarna för dem, sök efter bilder på dem, de är högst annorlunda!

Fortfarande på Tablelands så letade vi upp ett träd som kallas Cathedral Fig Tree, eftersom dess bas är 43 meter i diameter! Det är ju egentligen inte trädet som är så stort utan dess parasit som växer utanpå trädet, men det är såklart ändå väldigt imponerande att se.

Ett bad uppe på höglandet i sjön Eacham var helt klart värt att ta sig tid för, klart och fint vatten och man kände sig riktigt ren när det var dags att åka vidare. Vilket var bra eftersom vi skulle gratiscampa på kvällen (det vill säga inga duschar)!

Vi åkte och tog en titt på ytterligare ett "Fig Tree" på höglandet, denna gången Curtain Fig Tree, eftersom det hänger som en gardin i en ganska så rak linje. Här nedan kan ni se hur det troligtvis skapats, och ja, man kan faktiskt se resterna av det fallna trädet mot det fortfarande stående.

Sugna på att se lite fler näbbdjur så tog vi ett stopp på ett mer välkänt näbbdjursskådnings ställe i Yungaburra, denna gången hade vi dock ingen tur. Här finns det till och med bänkar att sitta på och små hål att titta igenom för att synas minimalt och för att kanske få större chanser att se de små söta ank-bävrarna.

Det odlas enorma mängder mango i Queensland och på vissa platser gör man vin av dem också. Det visade sig inte alls vara några söt-slibbiga viner som man kan tänka sig utan mer som regelrätta vita viner, men med en väldigt annorlunda smak. Vi tog en liten provning av deras sorter och köpte med oss en flaska bubbel innan vi begav oss vidare till Mareeba wetlands, ett våtmarksområde i närheten.

På väg in mot Mareeba wetlands körde vi förbi flera större termitbon, och inne i receptionen så sköter de om en typ av fink som man vill bevara som någorlunda renrasig då den annars troligtvis skulle blandas ut med alla andra sorters finkar i närheten. Just denna fink (Gouldian finch eller Gouldsamadin på svenska) är utrotningshotad.

Medan vi satt och väntade på vår guide som skulle ta oss ut på en sjö i båt, hörde vi ett ljud utanför restaurangen, det lät som en gris ungefär. Erica gick och tittade ut genom den öppna dörren men möttes inte av ett tryne utan av en näbb och två stora ögon i ungefär samma höjd som henne själv! Det var två emus som vandrat in precis utanför dörren och tog en vända och gick sedan därifrån. Vi hann i alla fall få några bra bilder på dem innan de försvann.

Vi fick vänta ganska länge på vår guide som tydligen var ute med några andra gäster vid ett vattenfall och badade, men vi höll oss sysselsatta med en kikare som stod på ett stativ och beundrade de söta svalorna som flög omkring inne på restaurangen (nere till höger).

Till slut så kom guiden och vi åkte ut på en väldigt tyst och stilla tur i båten som hade elmotor, bra val! Han visade oss bland annat den vita blomman här nedanför som viker ihop sig då den dränks i vatten och vecklar ut sig perfekt när den kommer upp till ytan igen, utan att bli blöt inuti.

Restaurangen och guidebolaget kallades Jabiru-tours tror jag det var och Jabiru är en ovanlig sorts stork som kan synas här ibland. Vi frågade om guiden sett någon på sistone och han tänkte lite, sen pekade han ut i vattnet och där stod en!

Jabiru storken (svenska namnet är svarthalsad stork) har en blå nacke och helröda ben, och denna var nog runt 1,5 meter i höjd. Ta en titt på bilden nere till höger där den flyger, så skarpa linjer av svart och vitt på undersidan av sina vingar.

På väg ner från höglandet och emot Cairns stannade vi till på en utsiktspunkt (ja, de finns precis överallt, men är värda att stanna till vid för det mesta) där vi såg ut emot Cairns North, en egen ort, norr om Cairns. Tittade man långt söderut så såg vi även delar av Cairns.

Det märkligaste här var hur molnen formade sig, som ett mönster i en matta eller liknande, sick-sack över stora delar av himlen, det syns på bilden nere till höger.

Härifrån är det bara en dag kvar tills vi skulle lämna tillbaka vår campervan som varit vårt hem den senaste månaden och tagit oss hela vägen från Sydney till Cairns, ca 2600km.

The pictures and videos of this blog are property of 2outofoffice.blogspot.com. They are not to be subject of distribution without authorization of its owners.