Fraser Island

Morgonen började tidigt med en busstur på nästan två timmar vilket innebar att vi fick se kängurur (äntligen!), den gråa varianten som finns på östkusten av Australien. De är betydligt större än wallabies, som också är mörkare i pälsen än kängurur.

Turen gick till Rainbow beach, där den fyrhjulsdrivna bussen tog oss över via färjan till Fraser Island. Som ni ser är det en stark rekommendation till att inte köra något annat än fyrhjulsdrivet. Om man inte kör motorcykel förstås, vilket faktiskt också är möjligt (insåg vi dock lite försent..)

Det finns precis som man tänker sig otroligt mycket sand på Fraser Island, stränderna är till synes oändliga. Eftersom stränderna är det enda på ön som är någorlunda plana, så är det också här man har förlagt huvudvägen, som sträcker sig runt ön med undantag för vissa delar och är oåtkomlig vissa tider på dygnet när tidvattnet tagit över. Då får man köra in på ”high tide” vägarna en bit in, som inte är lika släta och snabba som stränderna, men tar en dit man ska.

De vackra stränderna kan man dessvärre endast njuta av från just stranden, vattnet skall man inte ens fundera på att ta sig i delvis på grund av strömmar, men också annat gott och blandat som kan få syn på dig.

Bussen är verkligen byggd för ändamålet, rejäl och hög frigång. Det var skumpigt emellanåt och det kändes ibland som att man åkte en riktigt lång berg-och-dalbana med riktigt schysst utsikt och en guide som bidrog med intressant information om vadhelst vi körde förbi.

På Fraser Island finns Australiens ”renaste” dingos, de har alltså inte blandats upp med våra vanliga hundar utan har de renaste generna i landet. Vi hade turen att se denna dingon när den följde högvattenmärket på jakt efter något att äta, det var väl ungefär lunchdags, eller åtminstone dags för en förmiddagsfika. Det finns dessvärre inte så många dingos kvar på Fraser Island, ca 200 plus fjolårets valpar så vitt man vet om. Anledningen till det är som vanligt människan. Tydligen så dödades ett barn år 2000 av en grupp dingos och efter det så verkade det vara fri jakt på dem. Numera finns det skyltar överallt om att det finns vilda dingos i området och att man skall hålla god uppsikt över sina barn då de kan ses som byte.

Vid lunchen så rörde sig och prasslade precis bredvid stigen vi gick vid, där gick en leguan som var runt en meter lång. Tydligen så heter de Guannas här i Australien, medan amerikanerna kallar dem för Iguannas, märkligt när det är samma språk, det finns kanske en logisk förklaring såsom någon genetisk skillnad eller så? Kommentera gärna om ni vet!

De inre delarna av ön är fulla av skog, riktigt gammal skog också eftersom flera träd mäter några meter i basen. Trädet med skylten nere till vänster är 222 cm i basen enligt skylten, och då är det endast hälften så tjockt som det största trädet på ön!

Det finns gott om eukaluptus på Fraser och tydligen så fanns här även för länge sedan gott om koalor i träden. Men de dog ut och valdes att inte planteras in igen då de ju inte fanns här när engelsmännen kom hit och koloniserade.

Den mest kända sjön på Fraser Island heter Lake McKenzie och brukar vara helt blå med väldigt klart vatten. Det var den inte när vi var där. Anledningen var att det hade regnat väldigt mycket de senaste veckorna så att vattennivån var ovanligt hög. Eftersom det inte är en vanlig sjö med inlopp och utlopp påverkar regnet denna sjö väldigt mycket. Färgen var ganska fin ändå, men förvånande när man väntat sig en blå sjö! Men det var klart vatten i alla fall och en väldigt behaglig temperatur.

Det finns en del fiskar som lever i vattnet, men ingenting som är giftigt eller dödligt. Vilket gör denna sjö lämplig att simma i! Annars brukar det kunna finnas både det ena och det andra att se upp för i vattnet, allt från hajar till små brännmaneter.

En bit på resan med bussen åkte vi framme hos chauffören. Detta hade man velat testa på själv! Kanske allra helst med motorcykel (lite lättare att få loss än en bil om inte annat). Hörde talas om att det kostade 1500 dollar (!) att få ut en bärgare på ön.

Det finns en annorlunda regnskog som vi tog en promenad igenom. Där rinner den 'osynliga floden' som nästan syns på nedre bilden till höger. Det är väldigt klart och drickbart vatten. Anledningen till detta är att regnvattnet renas genom metervis med sand innan det når floden vilket också gör att vatennivån är alltid samma.

Vi kom förbi ett av de större träden på ön som var så högt att man inte ens ser kronan! Kom ihåg att alla träd växer enbart i sand och ändå kan de bli såhär stora.

The pictures and videos of this blog are property of 2outofoffice.blogspot.com. They are not to be subject of distribution without authorization of its owners.